Om böcker för barn och ungdom

#tillsammans #utanför av Camilla Gunnarsson

tillsammans-utanför

Camilla Gunnarssons debutbok är en fin liten historia för åldern 9-12 år utgiven på Idus förlag 2016. Liten skriver jag både med tanke på att den är relativt kort och att den är tryckt i ett litet format. Den heter #tillsammans #utanför och som titeln antyder handlar den både om gemenskap och utanförskap. Själva kärnan i berättelsen rör sociala medier och hur snabbt en spontan ingivelse kan få oanade konsekvenser. Camilla Gunnarsson är psykolog.

Huvudpersonen Hilde berättar historien i förstaperson och jag uppfattar henne som en sympatisk tjej. Problemet är att hon är ensam och känner sig osynlig i skolan, där alla bara ignorerar henne. Hon är inte mobbad, säger hon, men det är heller ingen som ser henne. Det är alltid Hilde som frågar om hon får vara med någon på rasterna. Om någons bästa vän är sjuk eller bortrest kan hon bli tillfrågad, hon är van att vara reserv. Det här citatet visar tydligt hur Hilde upplever sin situation:

”Ibland undrar jag om någon skulle sakna mig om jag inte kom till skolan. Om jag försvann. Undrar hur länge det skulle ta innan någon saknade mig? Några dagar? En vecka? En månad? Flera månader? Innan någon skulle reagera och säga: […] Är det någon som minns Hilde? Som gick i vår klass förr? När slutade hon egentligen?” (12-13)

Hedda och Lovisa i klassen har en livsstilsblogg tillsammans, som kort och gott heter Hedda & Lovisa, där de till exempel lägger upp bilder på kläder, mode och smink. Det kan också vara inlägg om och bilder på kakor de har bakat och ätit tillsammans. På Instagram skriver de söta meddelanden till varandra och får massor av gilla-hjärtan medan Hilde får runt sju likes, alla av släktingar. Hedda och Lovisa är ”Best Friends Forever”, och har likadana BFF-smycken på sig. De verkar lite självupptagna och ytliga men å andra sidan beter de sig precis så som barn och ungdomar gör nu för tiden. Och Hilde tror inte att de ignorerar henne med flit. Men så en dag när Hilde läser Hedda & Lovisa-bloggen börjar det pyra av avundsjuka i henne. Utan att veta riktigt hur det går till, kommenterar hon blogginlägget – anonymt.

Jag gillar den raka tonen i texten, Hildes berättarröst är både ärlig och förståndig. Den saknar sentimentalitet trots att hon hamnar i en knipa som inte är särskilt genomtänkt. Det finns några småsaker jag skulle kunna opponera mig emot. Vissa av kommentarerna som Hilde skriver på de andras bloggar upprepar ordet ”ful” i olika sammanhang, vilket blir lite tjatigt. Detsamma gäller uttrycket ”taskig” som återkommer och kanske kunde ha formulerats lite mer varierat. Säger barn och ungdomar ens ”taskig” nu för tiden? Det går lite väl snabbt i slutet där jag tänker att Hilde borde ha stött på mer motstånd för att upplösningen ska kännas helt realistisk. Och jag som inte är det minsta teknisk undrar förstås hur hon lyckas lägga sina kommentarer anonymt, utan att någon kommer på att det är hon. Det borde väl gå att spåra henne?

Nätmobbning är ett aktuellt och viktigt ämne och det är bra att det tas upp. Efter texten finns en mängd diskussionsfrågor om mobbning, hela tjugofem stycken. Därefter följer fakta om och adresserna till fyra olika sajter på nätet som man kan vända sig till när man känner sig ensam och utanför eller har blivit utsatt för mobbning.

Förordet är värt att lägga på minnet: ”Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger” (Martin Luther King). Det finns inget årtal för detta specifika uttalande angivet utan jag citerar författaren. Det ska bli spännande att se vilket ämne Gunnarsson tar sig an nästa gång, för jag gissar att hon har ett nytt manus på gång. Det finns säkert en hel del ämnen som berör de nya problem som har dykt upp i och med den senaste teknologin och våra nya vanor på sociala medier. Det ser jag fram emot att ta reda på!

Här kan du köpa #tillsammans #utanför:

Adlibris

Bokus

Idus förlag

 

 

Sommar, sol och semester

Tiden går fort när man har roligt, sägs det ju. Men inte bara då, är min erfarenhet. Den går alltid alldeles för fort! Jag har så mycket om mig och kring mig hela tiden att jag ibland känner det som om jag inte hinner med någonting. Därför är det skönt och avkopplande när man äntligen får ta semester – från vardagen och alla måsten – och också från bloggen.

Jag har en lockande bokstapel med härligt varierade genrer att läsa, både vuxenromaner och barn- och ungdomsböcker till bloggen, så jag får väl helt enkelt koncentrera mig på dem den närmsta tiden. Sitta i en skön stol i trädgården och njuta av ledighet, komma ikapp, känna frid. Skapa läsminnen från sommaren 2016.

Besseggen

Nedanför Besseggen.

Som jag ser det, finns det inte något som tar ner en på jorden så markant som att vistas ute i vår storslagna natur i några dagar. I synnerhet bland höga berg. Man ser och känner krafterna, häpnar över utsikterna, tystnar av synintrycken. Känslan av litenhet är aldrig så stor som när man får ta del av naturens under, som dessa fantastiska fjälltoppar, vidsträckta vidder där mängder av bäckar och forsar, som tycks leva sitt eget liv, letar sig fram med en okuvlig urkraft.

Kanske kommer tankarna fram emot hösten därför att gå till resan jag och min familj gjorde till storslagna Jutenheimen i Norge? Till dess enastående vackra natur, långt borta från Facebook och Instagram, där jag kunde samla energi från de höga fjällen och de brusande forsarna, den klara luften. Till den sju timmar långa bestigningen av den höga och tidvis mycket branta Besseggen med vidunderlig utsikt medan vi balanserade mellan två sjöar med olika färg; turkost glaciärvatten på den ena sidan respektive ”vanligt” vatten på den andra. Eller den djupa och hisnande Geirangerfjorden? Jag blev överrumplad av det här landet, vårt grannland, för det gav mig så mycket mer än jag hade kunnat föreställa mig.

IMG_2444                                     IMG_2733

Utsikt från Besseggen respektive Dalsnibba.

Vyn över Geirangerfjorden, nedan, fick vi njuta av både på vägen ner till campingen längst in i fjorden, efter vårt besök uppe på Dalsnibba med Nordeuropas högsta fjordutsikt, och när vi lämnade den bakom oss och klättrade uppför Örnvägen.

Geirangerfjorden

Geirangerfjorden.

Nästa recension publiceras antagligen inte förrän om tidigast tre, fyra veckor. Till dess önskar jag er alla en fortsatt härlig sommar och en avkopplande semester till dem av er som fortfarande har ledig tid kvar. Samla minnen till hösten.

Sommarhälsningar från Jeanette

Du, bara av Anna Ahlund

Du, bara

Vissa böcker vill man bara stanna i och dra ut på läsningen så länge det går, trots att man samtidigt måste bläddra på för att få reda på hur det slutar. Det är motsägelsefullt, jag vet. En sådan bok är Anna Ahlunds debutroman Du, bara (Rabén & Sjögren 2016). Den är 340 sidor och utgåvan är tryckt i s k flexband, med ett vackert omslag gjort av Sepidar Hosseini. Det syntes på den suggestiva bilden, att den skulle vara något särskilt, så jag var lite beredd. Men inte helt ändå, visade det sig. Du, bara är en romantisk ungdomsroman som suger in mig lite lagom långsamt i handlingen så jag hinner få en känsla för huvudpersonen innan saker och ting börjar hända. Sedan ökar spänningen allt eftersom och stämningen blir mer laddad.

Det är sommarlovet efter nian och sextonårige John väntar på antagningsbesked från det fotbollsgymnasium han har sökt till och han kollar otåligt posten varje dag. Han och bästa kompisen Elli har en sådan där varm och naturlig och självklar relation, som den ska vara i äkta vänskap. De har varit vänner i evigheter och kan varandra utantill. De pratar om allt och tillbringar en hel del tid uppe på Ellis hustak med utsikt över hela Uppsala.

Med i handlingen finns också storasyster Caroline och hennes senaste flirt – Frank som arbetar i pappershandeln intill skoaffären där hon jobbar. När Caroline bjuder hem Frank på middag, som John har lagat, skakar världen en smula och för John blir den sig aldrig riktigt lik igen. Frank med de mörka, gnistrande ögonen och en dansares starka och vältränade kropp. Frank som välter omkull John med sin uppenbarelse. Frank som Caroline har tänkt sätta klorna i. Frank gillar att läsa och klassikern och ungdomsboken Räddaren i nöden av J. D. Salinger från 1951 (på svenska 1953) har en framträdande roll i deras möte. Det har även Nick Drakes musik: ”Five Leaves Left är väl ändå en regnskiva?” (sidan 49).

Du, bara är kärlek, längtan och sex i en ljuv blandning. Det är nytt och fräscht och dessutom välbehövligt med en ungdomsroman med explicita men sensuella sexscener. Jag förundras särskilt över att Anna Ahlund så naturligt förmedlar manliga känslor och beteenden. Det är imponerande. Dessutom är det befriande att det inte görs någon grej av sexualiteten som skildras, över huvud taget nämns inget om att någon skulle vara hetero, gay eller bisexuell. Det sätts ingen etikett på kärleken, utan den får vara just det – kärlek.

Det är många små detaljer som tillsammans gör den här texten exceptionell. Den mest uppenbara är språket, Johns språk, hans behagliga berättarröst. Den är vacker och tydlig med härliga detaljer som gör hans story levande och intressant. Inte bara dofter och smaker, kläder och musik (törs knappt erkänna att jag inte kände till Nick Drake innan jag läste Du, bara– bakläxa!) utan lustiga små egenheter som till exempel den som John har gemensam med Frank – att blanda ner M & M-godis i popcornen på bion (sidan 179). Det måste jag definitivt prova själv! Johns sinnen verkar vara på helspänn och han noterar så mycket i sin omgivning, vilket gör att läsaren medverkar på ett helt annat sätt. Han är en uppmärksam berättare som på ett trivsamt och naturligt sätt redogör för de dagliga händelserna, utan att det känns uppradande och tjatigt. Hans personlighet stannar kvar i mig efter läsningen. Jag gillar att han funderar på vilket som är bäst – att jämföras med ett sommarregn eller med en tromb?

Gestaltandet av den första härliga förälskelsen skapar igenkänning och där är flera lika vågade som vackra sexscener. John säger: ”Min kropp är full av sockerdricka. Varje gång han nuddar vid mig känns det som om blodet kastas runt i vågor, och huden han kommit åt sprakar och bränner” (sidan 110). Så tänker jag om hela läsupplevelsen, att den bubblar härligt under huden. Lämnar spår. Spår som enskilda inte är så märkvärdiga men som tillsammans skjuter fyrverkerier mot den bleka sommarhimlen. Jag gillar att det inte är så uttalat beträffande Johns känslor, att han bara konstaterar saker, som ”Jag tycker om när Frank ler så att hans tänder syns, det gör att han får små rynkor uppe vid ögonvrårna” (sidan 73).

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag tycker om den här berättelsen. Den är inte spännande på det mer traditionella viset, med högt tempo och oväntade vändningar, men den greppar tag i läsaren och jag virvlar in mellan sidorna och trivs där, i språket, i miljön, i det varma förhållandet som skildras mellan Elli och John och John och andra. Och i de explicita sexscenerna.

Avslutningsvis vill jag nämna att jag beundrar de genomtänkta kapitelrubrikerna och det påhittiga med de fina papperssvalorna! Jag tror att Anna Ahlund själv vek ett stort antal inför sin release av Du, bara. Det är coolt. Min uppmaning till alla som gillar en välskriven ungdomsroman om vänskap och kärlek med lite komplikationer, kryddat med sex: Du – bara läs!

Adlibris

Bokus

 

Jack av Christina Lindström

Jack

Släng dig i väggen, Ulf Lundell! Här kommer en ny Jack, som äntrar ungdomsboksscenen med en 18-årings coola attityd och rör runt i läsarens känslor. Författaren Christina Lindström har just flyttat till Göteborg, och det är där hennes Jack (B. Wahlströms 2016) rör sig mellan Linnégatan, Slottsskogen och Västra Frölunda, och andra platser i min egen närmiljö. Det är alltid roligt med igenkänning, oavsett om det gäller personliga egenskaper, språk och dialog eller som här, miljöer.

När Jack träffar Freja förändras allt. Freja med den rosa stickade mössan och de märkliga frågorna men framför allt den riktigt stora näsan. ”Rejäl snok”, konstaterar kompisen Abrahamsson första gången han ser henne (sidan 158). Jack, den populäre lagkaptenen i innebandylaget som kan välja och vraka bland tjejerna, faller handlöst. Hans vänner står med hängande hakor och noterar förändringen hos Jack. Vem är hon egentligen, den där Freja? Är Jack kär på riktigt den här gången? Freja är annorlunda, har integritet och ifrågasätter flera av Jacks slentrianmässiga svar och huvudlösa påståenden. Hon får honom att ta tillbaka och begrunda, både vad han säger och gör – och inte minst, vad han har gjort i sitt förflutna. Och hon älskar att gå till Slottsskogen och titta på sälarna i Säldammen.

Jack berättar själv sin historia och hans berättarröst är både kaxig, humoristisk och ömsint. Dessutom uttrycker han sig begåvat. Allt eftersom handlingen fortskrider kryper mer och mer  fram om hans bakgrund men då älskar jag redan killen – allt utom snusandet! Jag slås av tanken att det är märkligt hur någon som tänker så kloka tankar och är så charmig har kunnat hamna snett men inser förstås att alla kan göra misstag, särskilt som ung. Men vad händer när Jacks förflutna hinner ikapp honom? Om man tar ansvar för sina handlingar och vill gottgöra, kan man man få en chans till? Eller beror det på vad man har gjort?

Jag blir imponerad av det rappa språket och tonen i Jacks berättarröst. Det är trovärdigt och mitt i prick. Jag tänker att Lindströms erfarenhet som gymnasielärare i svenska och engelska för ungdomar på Teknikerprogrammet, måste ha gett henne inspiration till den grymma dialogen och även tips till karaktärsdrag hos en och annan. Dessutom är det roligt, så jag skrattar högt för mig själv, både på bussen och hemma. Jag kan inte citera just de avsnitt jag skrattade mest åt med risk för att spoila, så ni måste läsa själva. Jack uttrycker sig både poetiskt och romantiskt om Freja, som till exempel här: ”Ibland händer tydligen allt i fickorna mellan orden. I mellanrummen” (sidan 81) och ”Allt tidigare var en viskning medan hon är ett rop” (sidan 157). Wow!

Jag har inte läst Christina Lindströms första ungdomsroman, Hälsningar från havets botten, (B. Wahlströms 2015) utan bara hennes fina böcker för lågstadiet om Leo, med roliga och väldigt läckra illustrationer av Kajsa Lind. Men den står på läslistan nu. Inom kort kommer en serie lättlästa böcker för 6-9 år ut, även dessa på B. Wahlströms. Det är Nils och Maja på badhuset som är först ut.

Ska du bara läsa en enda ungdomsbok i år, ger jag dig inga alternativ: Läs Jack!

Här kan du köpa Jack av Christina Lindström:

Adlibris

Bokus

Rädda pandan av Ann-Charlotte Ekensten

Rädda pandan

Ann-Charlotte Ekensten har satsat på att skriva lättlästa böcker för olika åldrar och det gör hon riktigt bra. Nu har jag läst Rädda Pandan! (Nypon förlag 2016) som vänder sig till barn från 10 år. Lix (läsbarhetsindex) i texten är 13 och sidantalet 36, information som är viktig för den som har vissa lässvårigheter. På förlagets egen lättläst-skala får den här berättelsen tre av fyra nypon, och kräver alltså något mer av läsaren. Som brukligt är på Nypon, inleds boken med ett persongalleri som talar om vilka som medverkar i texten, vilket underlättar för den ovane läsaren som enkelt kan gå tillbaka och kolla vem som är vem.

Rädda pandan! handlar om Ivar, som gillar alla djur men älskar pandor. Kanske beror det på att hans första gosedjur var en panda? I hans klass går Saga, klassens coolaste tjej, och i hennes gäng har tjejerna ”mycket smink runt ögonen och […] slitna jeans” (sidan 4). Saga retar Ivar, kallar honom ”Panda-pojken” och får de andra att skratta åt honom men Ivar suckar mest och tar inte särskilt illa vid sig. Han tänker däremot att Saga och de andra inte har så mycket gemensamt med honom. Ivar och hans kompis Ali är med i Naturklubben och Panda-forum. Varje år anordnar Naturklubben en loppis och nu på lördag är det dags igen. De samlar in pengar för att försöka rädda pandorna i Kina, som är det enda landet i världen där det finns vilda pandor. Men eftersom man hugger ner skogarna där pandorna bor är det stor risk för att de fina djuren dör ut om man inte gör något. Pengarna som Ivar och hans kompisar får in ska gå till att lära upp människor som kan hjälpa och skydda pandorna i Kina. Och nu ska också den stora pandaräkningens resultat tillkännages – samma dag som loppisen! Kommer den att visa att det har blivit fler pandor sedan förra året? Det finns andra som är engagerade i loppisen, till exempel en tjej som Ivar chattar med på Panda-forum, Pandis. Han vet inte vem hon är men på lördag ska de ses för första gången. Hon verkar vara en schysst tjej, och älskar också pandor. Vem kan hon kan vara?

Ivar är en jättecool och stark kille som tror på sig själv och det han står för. En liten vardagshjälte, helt enkelt, som bryr sig om djur och natur, gillar begagnade kläder och inte äter rödlistad fisk, till exempel. Han går sin egen väg trots att vissa skrattar åt honom. Det är lärorikt och nyttigt för barn och ungdomar att läsa den här berättelsen. Dels för att den visar att man ska stå på sig och gå sin egen väg, dels för att den tar upp viktiga aspekter ur miljösynpunkt, och ger exempel på vad man kan göra för att bidra till att vi får en bättre miljö. Gör du kanske något liknande?

Ekensten verkar ha hittat sin nisch i den lättlästa genren. Hon är väldigt bra på att säga mycket i några få träffande gestaltande meningar. På Nypons systerförlag, Vilja förlag, finns även en serie lättlästa böcker som hon har skrivit för unga vuxna, Emmas liv, med tjugoåriga Emma i huvudrollen. Emma har en funktionsnedsättning och författaren påpekar att hon skriver dessa böcker för att ungdomar i den målgruppen saknar relevant litteratur. Hittills har det utkommit tre böcker om Emma. Dessutom har Ekensten skrivit serien om Tage på camping (Tukan) för de barn som just har knäckt läskoden och läser lättläst av den anledningen.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Den är spännande, ligger rätt i tiden och kan göra skillnad när det gäller barns uppfattning om vår miljö och våra möjligheter att påverka den. Med en sådan medveten och självsäker hjälte som Ivar, är det lätt att imponeras och själv drivas till att ta liknande initiativ.

Här kan du köpa Rädda pandan!:

Adlibris

Bokus

Nypon förlag

Hannes hjärta Jenny av Sofia Hedman

Hannes hjärta Jenny

Hannes hjärta Jenny av Sofia Hedman (Idus förlag 2016) är en bok för mellanåldern. Omslaget är urläckert och listigt gjort, tycker jag. Gillar att både titel och författare står på skosnöret.

Som titeln antyder handlar Hannes hjärta Jenny om när man blir lite så där lagom pirrigt förälskad för första gången. Om den åldern när man skickar lappar till varandra i klassrummet och frågar chans. Vem minns inte hur det var då?

Hannes och bästa kompisen Samuel ska börja femte klass när berättelsen börjar. De har haft en härlig sommar med mycket skejting, sol och bad. Men trots det börjar Hannes längta tillbaka till skolan och kompisarna. Och det är den där första skoldagen som det händer!

Han har sett Jenny hur många gånger som helst tidigare och aldrig tänkt på henne på något särskilt vis. ”Hon har alltid varit en av tjejerna i klassen. Punkt slut” (sidan 15). Men nu fastnar ögonen på henne. Han fattar inte vad det är är med honom. ”Pang bara. Där står världens sötaste tjej” (sidan 16). Men vad ska han göra? Han borde väl fråga chans? Och vad har man en bästa vän till om inte …? Hannes ber Samuel hjälpa till och då kan väl inget gå galet? Eller?

Från början hade jag svårt med tonen i berättarrösten, som tillhör Hannes själv. Han berättar historien för en tänkt lyssnare, och säger bland annat ”Du tror kanske att det är lätt? Kanske tycker du att det är lätt att fråga chans” (sidan 48). Språket är kortfattat och påminner mycket om talspråk i sin struktur. Det är lättläst och rakt. Vissa av hans uttryck tycker jag  känns ”vuxna” men ju mer jag lärde känna killen desto mer gillade jag honom och jag läste med ett leende på läpparna. Det tog ett tag alltså, men han växte på mig och blev en mysig bekantskap. En kul grej är att alla rubriker följer samma mönster, med början ”Världens största idiot” och vidare till ”Världens sötaste tjej”.

Jag tror att både tjejer och killar kan ha behållning av den här boken, även om den är skriven ur en killes perspektiv. Den där första kärleken slår nog till ungefär lika för båda könen. Jag kan varmt rekommendera Sofia Hedmans bok.

Här kan du köpa Hannes hjärta Jenny:

Adlibris

Bokus

Idus förlag

Surtanten Birgitta och mc-knuttsjakten

Surtanten2

Surtanten Birgitta och mc-knuttsjakten av Erika Widell Svernström är en fartfylld uppföljare till hennes barnboksdebut om den sura tanten som blir vän med fem barn i huset där hon bor. Jag recenserade den första förra sommaren här på Bokhemligheter. Det är ganska tjocka böcker men de har stort typsnitt, vilket gör dem enkla att läsa, så det gör inget. Då och då dyker det upp roliga svartvita illustrationer, som är gjorda av Sara N. Bergman.

Jag blir glad av att läsa den här berättelsen, jag småler ofta och förundras över hur många turer det är – hit och dit, fram och tillbaka – den ena mer osannolik än den andra. Det är från Halmstad till Paris och tillbaka igen. Det är biljakter och motorcykeljakter och flygplansresor som avlöser varandra. Det är både förväxlingar och förvecklingar. Hejdlöst tempo.

Lennart von Spetsnäsa är naturligtvis med och ställer till det på sitt själviska och beräknande vis. Till läsarens glädje råkar han illa ut på än det ena än det andra sättet. Man vill att han ska göra bort sig. Den här gången ger han sig lag med mc-gänget i Halmstad och tar dem till hjälp. Men vem ska gå segrande ur striden – Spetsnäsa eller Surtanten Birgitta? En av trådarna i historien är Birgittas ungdomskärlek som på något mystiskt vis dyker upp. Den som har läst den första boken vet att han hade en roll där också. Ska han få tillfälle att förklara sin kärlek till henne nu?

Svernström skriver väldigt humoristiskt och jag tycker att den här historien är både roligare och finurligare berättad än den förra. Var får hon allt ifrån?

Jag måste erkänna att jag känner mig som en surtant själv ibland. Men det kan jag garantera, att så här rolig och finurlig som Birgitta är, det har jag aldrig varit. Så jag kanske inte är någon riktig surtant ändå.

Här kan du köpa Surtanten Birgitta och mc-knuttsgänget:

Adlibris

Bokus

Idus förlag


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 181 andra följare