Kod 513 av Jeanette Bergenstav (Idus förlag 2016) är en spännande fristående fortsättning på den populära hunddeckaren Vargskräck, som författaren debuterade med förra året. Nu har hon skrivit en riktigt bra uppföljare, där händelserna avlöser varandra som på löpande band. Det blir inte många lugna stunder här inte. Full rulle hela tiden!
Flingans goda vän Evelyn är orolig – hennes son Eric har inte hört av sig på några dagar, vilket är helt olikt honom. Evelyn är säker på att något har hänt honom. Senast de hade kontakt var han ute på Hönö, där han arbetade med något viktigt projekt på forskningsföretaget han nyligen anställts av. Flingan och hennes bror Theo beger sig genast till hans arbetsplats i Göteborgs norra skärgård för att ta reda på vad som kan ha hänt. Men när de söker upp honom är allt igenbommat och Eric är inte kvar. Kan det ha hänt honom något? Vet hans älskade hund Hero något om hans försvinnande? De två syskonen och alla hundarna i flocken ger sig genast in i sökandet efter Eric och gör allt för att hjälpa Evelyn att hitta honom och lösa mysteriet. Spåren leder dem till Björkö och igenbommade grottgångar som tidigare har använts av militären. Ska de lyckas lista ut vad ”kod 513” egentligen är?
Jag är grymt imponerad av Bergenstav. Hon verkar ha stor kunskap om hundar (och tävlar ju dessutom med den riktiga förlagan till bokens Hero) och hon har även ett härligt driv i sin berättelse. Karaktärerna är sympatiska och smarta, såväl hundarna som ”deras människor”. Miljön är extra rolig för oss som bor i Göteborg med omnejd och känner till såväl Torslanda, där Flingan och hennes familj bor, som skärgården utanför med Björkö, där en stor del av handlingen tilldrar sig. Mysteriet känns aktuellt och väl underbyggt och tempot är rasande.
Jag tycker att Bergenstav har hittat en perfekt nisch med sina hunddeckare. Hon som älskar hundar och har egna, kan så väl förmedla känslor som vuxna i allmänhet, men kanske barn i synnerhet, har för hundar. Hon visar hur kloka dessa exemplar av ”människans bästa vän” är – hur modiga och trogna de är. Bergenstav fyller en lucka i barnlitteraturen med dessa spännande och fartfyllda berättelser som jag inte visste att jag saknade men som jag nu inser behövs. Hela mysteriet är så himla listigt uträknat. Jag är grymt imponerad av hela settingen och persongalleriet – och hundgalleriet. För det är verkligen en brokig blandning härliga hundar som kompletterar varandra och alla har en plats i gänget. Den här boken är ett måste för alla hundälskare. Det blir högt betyg!
Här kan du köpa Kod 513:
Jag har läst en pdf av en bok som kommer ut inom kort. Skuggan som försvann är skriven av Torsten Bengtsson (Opal 2016). Jag blev nyfiken på den så fort jag fick den i mejlen men visste egentligen inte så mycket om vare sig författaren eller innehållet, och därför heller inte vad jag kunde förvänta mig. Men jag blev väldigt positivt överraskad och fylld med en härlig varm känsla när jag läste den. Även olust och ilska lyckades Bengtsson röra upp inom mig. Det urläckra och väldigt passande omslaget har Niklas Lindblad gjort.
Olofs pappa har träffat en annan kvinna så han och mamma måste flytta från huset till en lägenhet i en annan stad. Tvillingbrodern Anton flyttar med, han också – eller gör han? Han verkar komma och gå som han vill, som en skugga. På väg till sin ny skola genar Olof genom en obehaglig gångtunnel med klottrade väggar, ölburkar, krossat glas och sopor. Halvvägs igenom passerar han en halvöppen dörr av järn som står på glänt och han ser ett rum innanför. En skrovlig röst ropar något åt honom. Allt blir med ens skrämmande likt zombiespelet han spelar hemma och han rusar ut ur tunneln. Han springer allt vad han orkar. Utanför tunneln träffar han på Amina, en tjej som tydligen ska gå i samma klass som han, och de tar följe till skolan. Hon varnar honom och säger att ingen går genom tunneln, inte vare sig på dagen eller natten. Aldrig.
Inledningsvis kände jag mig lite fundersam när jag läste jagberättarens historia. Det var stundtals lite väl korta meningar, upplevde jag, och visste inte hur jag skulle förhålla mig till den. Var det kanske en lättläst bok jag hade fått hem? Men jag kom strax in i berättarstilen och började gilla det här jaget, Olof. Han berättar rakt på sak utan krusiduller.
Jag vill inte avslöja för mycket för jag tyckte både att det var en härlig och oväntad twist i inledningen och att det kom fler vändningar. Den här relativt korta och lättlästa berättelsen vecklade ut sig till en mångbottnad historia som överraskade. Ju mer jag läste, desto bättre tyckte jag om berättaren och den finurliga ”plotten”. Det är läckert med spännande små ledtrådar som flikats in här och var, som gör att den uppmärksamma läsaren blir misstänksam. Ledtrådar som jag har highlightat för mig själv och går igenom i efterhand men som jag inte kan nämna här. Hur ligger det till, egentligen? Allt är kanske inte som det ser ut … Jag kommer att läsa den här boken en gång till, minst, bara för att jag imponeras så av upplägget.
Det hela är mycket aktuellt, både med tanke på spelet Olof spelar i början och blir som besatt av, problematiken med fattigdom och utanförskap i samhället, att hamna i fel sällskap och ha svårt att ta sig ur detta på grund av grupptryck. Allt! Jag ger Skuggan som försvann högt betyg och ser fram emot att läsa mer av Torsten Bengtsson i framtiden.
Här kan du köpa Skuggan som försvann:
Bakgrunden till Sofia Hedmans bok Kära dagbok (jag hatar dig) är en tung och mycket sorglig historia (Kikkuli förlag 2015). Den utgår från författarens dotter Tammis dikter, som familjen fann efter att hon tagit sitt liv 2009. Tammi var då bara 16 år. Kära dagbok (jag hatar dig) är en berättelse som baserats löst på innehållet och inspirerats av känslan i dessa dikter, som Tammi förmodligen skrev när hon var 11-13 år. För övrigt är berättelsen fiktiv och skriven i förstaperson med ett ”jag” som vi aldrig får veta namnet på. Detta är symboliskt och gör det lättare för alla att identifiera sig med henne. Jag tänker att det är ett genomtänkt drag av Hedman.
För tre år sedan dog jagets pappa och 12-årige storebror i en bilolycka. De körde rakt in i ett träd. Det här har givetvis satt sina spår i både jaget och hennes mamma. Mamman dricker mycket vin och är fullkomligt uppslukad av sorg och självömkan och ägnar inte många minuter per dag åt dottern. Dessutom prioriterar hon den nye pojkvännen Daniel framför dottern. Så jaget är en ensam tjej, både i skolan och hemma, utan vare sig vänner att plugga och ha kul med eller en stöttande förälder prata om jobbiga saker med. I skolan är det också jobbigt. Mest är det Sebbe som knuffar och psykar henne, men det är även indirekt mobbning av det coola tjejgänget i klassen. Det är Nikki som leder gänget, där jagets före detta bästa kompis Janna numera har en självklar plats. Elaka kommentarer som viskas lite för högt är jaget van vid, men det gör inte desto mindre ont för det. Det finns emellertid en lärare på skolan som bryr sig; engelskläraren Thomas. Han ser att hon inte mår bra och erbjuder henne sin hjälp. Hon har fått telefonnumret av honom och han uppmuntrar henne att ta kontakt. Ska hon våga ringa honom? Det är svårt att tala om hur man mår, när man knappt vet själv. Vilken tur att hon skriver i dagboken i alla fall. Dagboken som hon fick i födelsedagspresent när hon fyllde tretton, dagboken som hon hatar.
Huvudpersonens tankar är mogna och kloka och känns rätt i tonen för hennes ålder. Jag gillar henne! Det enda jag kan opponera mig emot är att jag tycker att hon kunde säga ifrån, att hon kunde berätta för någon, men det är väl det som är dilemmat.
Jag tycker att berättelsen är spännande med ett intressant driv redan från början och den växer och blir bättre och bättre. På slutet är det riktigt gripande och jag blir rörd. Den slutar inte riktigt som jag hade förväntat mig, vilket delvis var det som gjorde mig rörd och berörd. Jag kan varmt rekommendera den här boken, tror att den vore toppen att ha som gemensam läsebok i en klass och som diskussionsunderlag.
Här kan du köpa Kära dagbok (jag hatar dig):
Bokhemligheter 