Pojken från Urskogen är en fortsättning på Hålet i muren, utgiven 2009. Jag har inte läst Hålet i Muren, men hade ändå stor behållning av Pojken från Urskogen. Jag rekommenderar dock att man börjar läsa böckerna i rätt ordning, eftersom det finns en del hänvisningar till vad som hänt tidigare.
Pojken från Urskogen gavs ut 2012 av Brikå förlag, som författaren själv startat, från början för publicering av läromedel. Det är en spännande saga, klassad som litteratur för mellanåldern 9-12 år. Samtidigt är personerna i boken äldre än så och jag tror att den även kan passa yngre tonåringar som gillar fantasy.
Läsaren hamnar mitt i äventyret, eftersom det hela börjar med att huvudpersonen, den 14-åriga Linnéa, blir jagad av en mörkklädd ryttare. Vem är han och vad vill han henne? På slottet händer det underliga saker och både prinsen och kungen tycks ha blivit förgiftade. Kan det vara kungens nya fästmö som ligger bakom det hela eller finns det någon annan skyldig? Vem är den underlige pojken som Linnéa hittar i skogen? Linnéa bestämmer sig för att tillsammans med sina vänner och prinsen leta rätt på skogsfolket, hjälpa kungen, och bekämpa de onda krafter som verkar i Björnberget.
Författaren Britt Karlsson har en bakgrund som gymnasielärare, konsult och läromedelsförfattare och det är först sedan hon pensionerades som hon började skriva skönlitterära barnböcker. Hon behandlar språket väl och skriver medryckande.
En del personer eller händelser tillför egentligen inte så mycket till själva handlingen och kunde ha tagits bort alternativt getts större betydelse. Jag tänker exempelvis på barnsoldaterna. Det är många bikaraktärer, så det blir lite svårt att hålla reda på dem.
Pojken i Urskogen är på nästan 200 sidor, alltså mycket text, och saknar bilder. Kanske fungerar den bäst för de lite äldre barnen i åldersgruppen eller som högläsningsbok, men den kan säkert läsas av vissa nioåringar också.
Pojken i Urskogen finns att köpa här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188946215
http://www.bokus.com/bok/9789188946218/pojken-fran-urskogen/
http://www.bokia.se/pojken-fran-urskogen-14443022
Nu är böckerna utplacerade! Plats? Varsin parkeringsautomat på Liseberg. Konstigt ställe tycker kanske ni. Inte alls. Väl genomtänkt! Liseberg på grund av alla barn som kommer dit, parkeringen och inte en bänk utanför entrén (som jag först tänkt) av två anledningar:
1. Jag vill inte riskera att böckerna hamnar i fel händer, exempelvis på ett ungdomsgäng som gillar bus och slänger dem i buskarna i stället.
2. Vem orkar släpa med sig böcker in på Liseberg? När man betalar parkeringen måste man ju ändå gå tillbaka till bilen med biljetten och kan lägga boken där för läsning senare.
Vi får se hur det går!
Snögubbens hemlighet och Droppstensgrottans hemlighet är redo att ge sig ut på en egen bokturné! Många författare deltar i detta evenemang och skickar ut sina böcker på turné på olika platser i Sverige. Evenemanget startades i marknadsföringssyfte. Jag vet inte hur effektivt det är, men en kul grej i alla fall. Om jag hittar en ny läsare till mina böcker är det roligt och om jag kommer kunna ta del av böckernas resa är det också roligt. Författare som vill delta hittar mer information på Facebooksidan Bokturné http://www.facebook.com/groups/433114393462531/?fref=ts. Och om du skulle hitta en bok som ingår i projektet är det roligt om du läser, fotograferar, lägger ut på facebook och hashtaggar fotot innan du lägger ut den på ett nytt ställe. En hashtagg är en fyrkant (#) med ett ord efter (#bokturne). Om man lägger in hashtaggarna som anges på informationslappen i den upphittade boken kan författaren följa sin bok på facebook!
Var Klarabellaböckernas turné börjar får ni veta i morgon!
Rut är Klaras granne. Inte en sådan där liten och söt gumma som man läser om i sagorna, utan en stor och kraftig, grådaskig tant, som dessutom är ganska bestämd av sig. Rut älskar ordspråk och uttryck av alla de slag, ibland blandar hon ihop dem och ofta är de helt obegripliga för Klara, som ändå inte kan låta bli att snappa upp en del av dem. Rut älskar också att skvallra och spionera på människorna i kvarteret och har en tendens att överdriva. Om det har kommit en bil förbi som inte hör hemma på gatan är det mycket mystiskt. Ruts favorittidning är Sett och Skett som skriver det senaste om alla kändisar. Sedan Bella flyttade till området, besöker Klara inte Rut lika ofta som förut. Någon gång i veckan blir det oftast och har hon tur blir hon bjuden på Ruts goda kardemummabullar och – nödvändigt ont – kaffe.
När jag var liten älskade jag sången om Josefin och hennes fästman Jonatan, samtidigt som jag tyckte att det var hemskt att flickan i de sista verserna hamnade på havets djup med sin symaskin*. Katarina von Numers-Ekman, som även hon sjungit den gamla barnvisan, ville ge Josefin upprättelse och skrev boken Singer tänkt för mellanåldern 8-12 år.
Karatina von Numers-Ekman är en finlandssvensk författare och gymnasielärare i modersmål (svenska) och litteratur. Hennes egna trillingar (!) är tio år och fungerar som testpiloter för böckerna.
Singer är författarens andra bok och den kom ut hösten 2012. Det är en kapitelbok med bilder av finlandssvenska illustratören Jenny Lucander-Holm.
Josefin älskar att sy och hon älskar att umgås med sin faster Lovisa. Pappa är också snäll, men han jobbar mycket och dessutom sörjer han Josefins mamma, som dog när Josefin var riktigt liten. Lovisa är glad och uppmuntrande och brukar ha både tid och lust att lyssna på Josefins bekymmer. Och bekymmer har hon. Petra vill inte träffa henne längre, utan är bästis med tuffa Linda. Linda är poppis, men inte snäll och Josefin blir offret för flickornas mobbing. På rasterna sitter Josefin ensam på en bänk vid redskapsskjulet och syr och bävar för det där sångprovet som nye musikläraren Mats tvingar alla i klassen att göra inför klasskamraterna. När sedan faster Lovisa dyker upp från en resa med en kille i sällskap, har Josefin ingen alls att prata med.
Men så börjar Jonatan i klassen, och allt ser lite ljusare ut. Åtminstone till en början. För även Josefin i Singer hamnar på havets djup med sin symaskin. Frågan är om hon ska ta sig upp …
Boken utspelar sig i Braxå, en liten (fiktiv) ort i Finland. Det märks i fråga om både miljöbeskrivningar och språk. Vissa finska ord och finlandismer slinker in, men också svenska ord och sätt att skriva som kanske inte skulle användas i en svensk barnbok, exempelvis t-skjorta för t-shirt eller ordet ”skulle” förkortat som ”sku” i dialogerna (även om det är precis så ordet uttalas i många svenska dialekter). Det handlar dock om enstaka ställen och förståelen blir inte lidande. Möjligtvis skulle svenska barn tycka att språket känns konstigt eller gammaldags.
Singer är en finurlig, mycket välskriven berättelse med en del återblickar och många spår av den gamla barnvisan som gav idén till boken. Även titeln ”Singer” är fyndig, eftersom den både syftar på symaskinsmärket och det engelska ordet för sångare.
Här i Sverige tror jag att Singer skulle göra sig allra bäst som högläsningsbok i en skolklass, gärna efter att man har sjungit sången. Då kan man också passa på att berätta att svenska är ett officiellt språk i Finland och kan ta upp den historiska bakgrunden till detta. Dessutom kan man berätta att alla finskspråkiga elever i Finland (åtminstone hittills, förändringsförslag finns) lär sig svenska som främmande språk och att det är stor skillnad mellan finlandssvenska och finnars (finsktalande finländares) svenska (inlärt som främmande språk).
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9515230136
*För alla som aldrig hört sången lägger jag en länk till texten här:
Idag länkar jag till Anna Hanssons blogg. Anna är otroligt produktiv och har på kort tid fått fyra böcker utgivna: Två barnböcker i serien Dansfeber, ungdomsromanen Wanted som utspelar sig i Westernmiljö samt bilderboken Drutten och Plutten – Människa sökes! De två senare har hon skrivit tillsammans med andra författare/illustratör. Ytterligare böcker är på gång.
Men idag har Anna Hansson en författarintervju på sin blogg, och det är jag som intervjuas.
Läs gärna intervjun här:
http://annaprincesshansson.blogg.se/2013/july/intervju-med-en-forfattare-asa-ohnell.html
En novellsamling för barn i mellanåldern – vem kommer att läsa den? Så tänkte jag först när jag fick Läsnovor i handen. Men jag fick snart tänka om. Vilken skatt! En novellsamling för barn!
Författaren Inger Jönsson har gått ett par olika längre utbildningar om att skriva för barn och arbetar som lärare för åldrarna 7-13 år. Läsnovor är hennes debut och ingår i ett läromedelspaket för barn i mellanåldern. Boken kan endast köpas direkt av Betapedagog förlag, men finns också att låna på många bibliotek.
Läsnovor innehåller tio korta berättelser som handlar om allt från kärlek, kompisrelationer, alkoholproblem i familjen, död, sorg och hur ett par gömda, vita kalsonger kan framkalla både jobbiga och bra minnen. Kort sagt, små och stora bekymmer som barn i mellanåldern stöter på i sin vardag. Jag är övertygad om att alla kan hitta någon berättelse, där just han eller hon känner igen sig, och det märks att författaren träffar barn i åldersgruppen i sin vardag.
Novellerna är lättlästa och välskrivna, med en balanserad blandning av korta och lite längre meningar och tonen är mycket positiv och hemtrevlig. Det blir aldrig tungt och obehagligt. En del av de bekymmer som barnen tampas med hanteras kanske lite väl lättvindigt. Sorgen efter en död mormor försvinner ju inte för att man får ett foto av henne runt halsen. Likaså försvinner kanske inte alla klumparna i magen över en pappa med alkoholproblem helt, bara för att man har en snäll mamma som tar med en på fotbollsmatchen i stället. Samtidigt bidrar denna lättsamma ton till att novellerna fungerar utmärkt som diskussionsunderlag i en klass eller som perfekt kvällsläsning tillsammans med barnen innan de ska sova, där barnen kan få fundera lite över hur de hade hanterat situationerna. Allt är inte sagt, utan det finns gott om utrymme för barnen att tänka själva. Den positiva tonen gör dessutom att ingen läsare behöver somna med en klump i magen …
En novellsamling för barn – vilken skatt! Det gäller bara att får barn att förstå det! En novellsamling är inte något som 9-12-åringar står i kö för att låna på biblioteket. Däremot hoppas jag att många föräldrar gör det. Berättelserna fungerar alldeles utmärkt att läsa högt även för lite yngre barn. Framför allt hoppas jag att alla skolor köper in boken och har den som utgångspunkt för novellskrivning och diskussioner om etik.
Läsnovor finns att köpa på Betapedagog förlag:
http://skola.betapedagog.se/lasnovor-p-1946-c-257.aspx
2. Första meningen
Den första meningen är kanske den viktigaste i hela berättelsen. En del författare gillar långa, vackra beskrivningar med tjusiga ord. De flesta läsare gillar inte långa, vackra beskrivningar och krångliga (men tjusiga) ord, särskilt inte i början av en berättelse. De läser inte för de vackra ordens skull, utan vill veta något om händelserna i boken. Snabbt. (Jag skriver de flesta, det finns undantag, och alla i Nobelpriskommittén skulle kanske inte hålla med mig.)
Börja alltså gärna med en händelse, en diskussion, en aktivitet. Du kan börja mitt i en handling (detta kallas in medias res). Eller presentera helt enkelt huvudpersonen. Det viktiga är att väcka nyfikenhet!
Här kommer några olika första meningar, så kan du själv fundera på vilka berättelser du skulle vilja läsa vidare:
a) Om Anton vetat vad som skulle hända den där dagen hade han antagligen stannat kvar i sin varma säng. Istället skuttade han lyckligt ovetande upp och drog snabbt på sig sina slitna jeans.
b) Solen tittade fram bakom molnen. Det var mitten av september. Löven, som singlat ner från de höstskrudade träden, blandade sig med leran på marken och blev till en gulrödbrun sörja.
c) Fia Granat älskade vampyrer. Hon läste varenda vampyrbok hon kom över och hade sett alla Twilight-filmerna tjugoåtta gånger. Men hon hade inte väntat sig att få se en livs levande vampyr i sitt vardagsrum och visste inte riktigt hur hon skulle reagera.
d) – Var har du ställt boxen med kackerlackorna? Alice såg sig omkring i skrubben.
– Står de inte där de brukar? Linus dök upp i dörröppningen med en dammig dödskalle i handen.
– Nej, jag kan då inte se den!
e) Där fick jag in det avgörande slaget. Rånaren svajade till en stund och föll sedan avsvimmad ner på marken. Vad gjorde jag nu?
Skriv nu själv några olika första meningar. Om du redan har tänkt ut en berättelse du vill skriva om kan du testa att börja den på olika sätt. Läs upp dina ”börjor” för någon du känner och fråga vilken som väcker mest nyfikenhet.
Om du ännu inte har bestämt vad du vill berätta kan du välja att skriva en början på flera olika berättelser. Då kan du bygga vidare på dem senare om du har svårt att komma på vad du ska skriva om. Lycka till!
Börja inte med början! Eller gör just det! Låter det förvirrande? Vi delar in detta i två avsnitt:
- Själva planeringen
- Första meningen
1. Själva planeringen
Vissa författare tänker ut varenda liten detalj innan de börjar skriva. Sedan skriver de en sammanfattning med kapitel och allt. Andra vet precis hur det hela ska börja och sluta, men resten där emellan får komma efter hand.
Jag gör något mitt emellan. Jag funderar ut ett brott, studerar miljön, känner dofter, smaker och planerar i stort. För att inte glömma skriver jag ner stödord, meningar som beskriver handlingen, vilka personer som ska vara med, men även miljöbeskrivningar och repliker. Jag försöker leva mig in i min tänkta handling så mycket som möjligt. När jag sedan skriver fyller jag i och kommer på fler saker och detaljer efter hand.
Om man ska skriva en bok och inte bara en novell tror jag att det kan vara svårt att hålla reda på alla personer, motiv och ledtrådar om man inte han sina minnesanteckningar. Man behöver inte ha någon anteckningsbok, utan det går bra att anteckna i mobilen eller tala in meddelanden till sig själv.
Man kan också göra en tankekarta där man skriver själva huvudtemat i mitten och allt man kommer på utanför.
Så här kan det se ut
Vill du absolut inte tänka ut handlingen i förväg, finns det inget som säger att du måste göra det (även om vissa lärare är av annan åsikt). Egentligen finns det inget rätt och fel. Det viktiga är ju ändå resultatet. Men det är nog svårare att hitta den röda tråden om man inte riktigt vet vad som ska hända. Då svävar berättelsen lätt iväg.
Prova gärna de olika varianterna, kanske genom att skriva ett par noveller. Låt någon läsa dem. Hitta den metod som passar just dig och som ger bäst resultat!
Del två kommer i morgon!
Bokhemligheter 