Om böcker för barn och ungdom

Kategoriarkiv: Uncategorized

IMG_2124
Hej alla bokälskare!

Nu tar jag lite sommarlov och återkommer inte med en ny recension förrän om tidigast en månad. Lägg er i hängmattan, i solstolen eller på stranden och läs, läs, läs! Det tänker jag göra.

Jag önskar alla mina läsare en riktigt härlig fortsättning på sommaren!

Glada semesterhälsningar

Jeanette och Bokhemligheter

Annonser

Minna och monsterungen

Monica Arvidson W:s bok Minna och Monsterungen (Idus förlag 2015) är den andra berättelsen i en tänkt trilogi, men den kan läsas fristående. Hennes första bok, Minnas hemlighet, recenserades här på Bokhemligheter av Åsa Öhnell, och den har jag inte läst. Därför var det en helt ny värld som öppnade sig för mig.

Berättelsen inleds med en karta över ”Izabellas hemliga ö” samt en lista med ”Personer och annat i boken”. Den behövs, tycker jag, för det kryllar av detaljer. Trots denna lista tycker jag att det är svårt att hänga med när det gäller namnen på alla personer som finns i handlingen. De dyker upp som irrbloss här och där utan att jag får riktig kläm på dem.

Vi får följa den 14-åriga flickan Minna, som är en älva, och kan förflytta sig genom sfärerna till andra världar. I första kapitlet befinner hon sig i nutiden, Uppsala år 2014. Sent på kvällen blir hon uppringd av sin bästa vän Clara, som drömmer sanndrömmar. Clara varnar Minna för någon som heter Katinka och tycker dessutom att hon ska hålla sig ifrån vatten. I Minnas egen dröm hade någon kallat på henne. När de har lagt på luren tar det inte lång stund förrän hon har blivit förflyttad till en annan sfär. Vem är Katinka? Vilka faror lurar i de andra världarna? Ska Minna lyckas med sitt uppdrag?

Med tanke på språk och grammatik i Minna och Monsterungen är den välskriven, ofta väl gestaltad, med vackra och målande bilder. Den innehåller tidvis gammaldags lite mer ”vuxna” ord, som jag själv funderar över. Hoppas de är begripliga för de yngre läsarna. Det är roligt att författarens kunskap om växt- och djurliv lyser igenom. Saken är väl den att Monic Arvidson W har så mycket hon vill berätta att det blir svårt att sålla.

Många olika varelser i berättelsen fyller inte direkt någon funktion, utan cirklar runt i periferin. Eller också är det bara jag som inte hänger med? Jag längtar efter att tempot i händelseförloppet ska skruvas upp så att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Men det känns som att vi får följa Minna under varenda sekund och det blir stundtals lite för mycket av det goda. Monsterungen själv är inledningsvis både obehaglig, opålitlig och ointressant, och en bra bit in i berättelsen har jag ingen önskan om att den ska klara sig. Men sedan verkar både ungen och jag ändra oss.

Något jag funderar över är hur allting i nutiden i Uppsala hänger ihop med tiden i sfärerna. Saknar ingen Minna i den ”verkliga” världen? Vännen Clara vet ju att hon är borta, men hur tänker alla andra i hennes närhet? Jag hade gärna velat ha en starkare återkoppling till verkligheten.

Här kan du köpa Minna och Monsterungen:

Idus förlag

Adlibris

Bokus


Dolda tecken

I början av året läste jag Emma Asklings debut Det övergivna huset, som jag gav högt betyg. Därför var det med intresse (och kanske höga förväntningar) som jag tog mig an Dolda tecken (Idus förlag 2015). Det här är en helt annan historia. En fristående berättelse eller möjligen den första i en serie? Det får framtiden visa.

Fabian är besviken! Det blir inte någon skidresa till Åre på sportlovet med kompisen Måns och hans familj, som det brukar. Förmodligen blir det hans värsta sportlov någonsin. Hans pappa har just fått ärva ett gammalt hus av en avlägsen släkting, Villa Fridhem, och föräldrarna har bestämt sig för att använda lovet till att renovera det. Men inte nog med det: De har bjudit med sig Julia, den nya tjejen i klassen, som Fabian aldrig ens har pratat med. Hur schysst är det att tvinga ihop honom med någon han inte känner, som dessutom är en tjej? Julia är inte heller direkt cool, utan har för korta byxor, noppiga tröjor och går omkring i gymnastikskor trots att det är vinter. Så tänker Fabian från början, och dömer henne efter utsidan. Men kanske kan han att ändra sig när han lär känna Julia och förstår hur hon har det?

Redan när de kommer börjar det hända märkliga saker i huset. Saker som inte går att förklara. Någon knackar på fönstret högst upp i huset, en gammal radio utan batterier börjar spraka och plötsligt hörs en röst. Eller är det bara inbillning? Dessutom hittar de underliga markeringar i huset, klottrade på väggar och möbler. Men vad ska de överkryssade fredsmärkena betyda? Och vad är det för en fågel som dyker upp lite då och då? Spökar det i Villa Fridhem?

Ganska snart förstår läsaren att Fabian är en snäll kille och betydligt mindre kaxig än sin bästa vän Måns. Han är klok och eftertänksam och bjuder på sig själv när han medger att han är mörkrädd: ”Mörker var bland det värsta jag visste” (sidan 33). Julia visar sig vara tuff när det gäller. Hon muntrar Fabian och stöttar när mörker och olustiga platser skrämmer honom.

Det är tolvåriga Fabian som berättar rakt och ärligt och utan krusiduller i ett bra tempo. Jag gillar både Fabians och Julias personligheter, båda två är trovärdiga. Det är lagom läskigt och spännande med den historiska kopplingen till Finska vinterkriget.

Det vore kul att följa dem på nya äventyr.

Här kan du köpa Dolda tecken:

Idus förlag

Adlibris

Bokus


Nyårsfesten

Nyårsfesten av Ann-Charlotte Ekensten (2014). Från 12 år, 20 sidor, lix 16.

Den här författaren har varit väldigt produktiv sedan debuten för snart två år sedan. Hon har släppt lättlästa böcker på flera förlag och i serien om Tage på camping finns nu fem stycken, utgivna på Tukan förlag i Göteborg (2014, 2015). En ny serie som vänder sig till unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning ligger ute på Vilja förlag. Här har jag dock läst Ann-Charlotte Ekenstens första bok på Nypon förlag, som heter Nyårsfesten (2014). Den handlar om Elin, vars mamma är svårt sjuk i cancer. När Elin blir bjuden på maskerad på nyårsafton brottas hon med skuldkänslor. Kan hon verkligen tillåta sig att ha roligt fast mamma är sjuk?

Nyårsfesten passar ungdomar från 12 år och uppåt. Handlingen rör sig kring en äldre högstadieelev och det klirrar av flaskorna i ryggsäcken på väg till festen. Det faktum att det serveras vin och är lätt att få tag i öl, gör att jag tycker att förlagets rekommenderade ålder nog är i lägsta laget. Kanske är jag gammaldags?

Ann-Charlotte Ekensten räds inte att ta sig an de stora frågorna ens i detta lilla format. Texten är väldigt koncentrerad och på enbart tjugo sidor hinner läsaren uppleva flera olika sinnesstämningar. Det är som ett tvärsnitt, denna enda kväll i Elins liv – förväntan, upprymdhet, kärlek, sex, sorg och skuld – allt ryms  under några timmar på de små sidorna. Ekensten vet att vända och vrida på orden tills de sitter som en smäck, kort och koncist.

Jag tycker att framsidan är läcker med sina starka färger och udda motiv. Den sticker ut i mängden bland mer slätstrukna omslag. Jag gillar det symboliska – det yttre med den (oftast) glada clownen som kontrasteras av den inre sorgen, här tecknad som en tår på kinden.

 

du-och-jag-agnes

Du och jag, Agnes av Bente Bratlund (2013). Översatt från norskan av Catharina Andersson. Från 10 år, 64 sidor, lix 13.

Här är det avskalat och exakt, rakt på sak i en mångbottnad historia om kärlek och vänskap. Jag blev mycket förtjust i berättelsen om Agnes, kanske för att den har en tilltalande och ödmjuk berättarröst.

Agnes och Maja är bästa kompisar och båda är förälskade i den nya killen i klassen, Daniel. När Maja vinner omröstningen och får åka till Öland på en veckas kurs tillsammans med Daniel, känns det inte bra i magen. Agnes blir ledsen, trots att hon också har röstat på Maja. Varför ska Maja alltid få som hon vill? Fast egentligen borde hon väl inte bry sig om Daniel, när det är Tim som alltid får henne att skratta?

Samtidigt med den mest uppenbara och vardagsnära tonårshandlingen, som delvis gestaltas genom kamratskap och spirande kärlek mellan tjejerna och killarna i klassen, löper en parallell historia genom texten. Det handlar om Agnes vänskap med sin granne tant Alm. En dag öppnar den gamla damen inte dörren. Vad är det som har hänt?

Jag beundrar verkligen alla som kan skriva så här stramt och kortfattat och ändå få ett djup i historien. Det känns som om jag lär känna Agnes på de här korta sidorna. Som hjälp har läsaren också ett persongalleri att gå tillbaka till, för att kunna hålla isär de medverkande.

 

kom-igen-amina

Kom igen, Amina! av Annelie Dressen (2015). Från 13 år, 68 sidor, lix 17.

Det här är fortsättningen på berättelsen om den afrikanska flyktingflickan som älskar att springa. Nu har Amina och hennes kompisar börjat träna stafett. De ska få åka på tävling i Norge. Tränaren Camilla har en bra idé: Hon tycker att de ska passa på att tillbringa två extra veckor med träning i en stuga som ligger på vägen till tävlingen. Men när Amina hör ordet friidrottsläger drar hon sig skrämd tillbaka. Varför vill hon inte följa med?

Aminas mamma är kvar i Kenya och det är hela två år sedan de senast sågs. De brukar prata i telefon men nu har det varit tyst i mobilen länge. Varför hör inte mamma av sig? Har det hänt henne något? Oron gör Amina alldeles matt. Ska de någonsin få vara tillsammans igen? Alla dessa tankar gör att Amina får svårt att koncentrera sig på tävlingen. Tänk om mamma försöker ringa? Fungerar verkligen mobilerna mitt ute i skogen?

Ämnet är både aktuellt och intressant och spännande, med flera vändningar. Jag räknar med att det kommer en tredje bok om Amina. Det ser jag fram emot.

 

Här kan du köpa Nypon-böckerna:

Nypon förlag

Adlibris

Bokus


Bokbloggare

Sally Green som har skrivit trilogin om Nathan i Half Bad

och Elisabeth Östnäs, som skrivit Sagan om Turid – Kungadottern på besök.

Bloggträff på Bokmässan

Intressanta författare intervjuas om sitt skrivande.

Bokbloggare3

 Vi var ett gäng bokbloggare som minglade och hade trevligt.


Sagan om Turid-Kungadottern

Den egensinniga och kaxiga kungadottern Turid vill helst av allt lära sig skriva och vara fri att resa till främmande platser – inte bli drottning. Hon ser inte heller fram emot att gifta sig med sonen till sin fars bästa vän, som hon aldrig har träffat! Turids mamma dog i barnsäng och hon har vuxit upp med styvmodern Ingeborg, faderns nya hustru. Som ung var hon sommartärna och, blond och vackrast av alla, drog hon blickarna till sig när hon barbröstad gick omkring med sädesaxen i håret. Hon är sejderska, en som kan tala med andar och se in i framtiden. Hon och Turid har aldrig kommit överens, och Ingeborgs ord är lika hårda som hennes örfilar. Turid blir allt trotsigare ju äldre hon blir och det är tack vare den älskade brodern Njord, bästa vännen Sten och trälen Unna som hon står ut med den bryska och kärlekslösa styvmodern.

Saker och ting förändras när Turid träffar Holme, som med sitt svarta, toviga hår och mörka skinn påminner om henne själv. Först nu får hon veta att han kände hennes mor och mormor och han berättar att Turid äger en speciell kunskap, förd i arv från mormor. Hon är en noajdi – en klok, en vis – och hon kommer att lära känna sin kraft nu under sitt femtonde år. Medan Ingeborg planerar för bröllop blir den kalla vintern allt mer tärande. Man offrar tre hästar till gudarna i ett blot. För Turid är det naturligt att inte vare sig djur eller vissa i byn lyckas överleva en vinter. Hon har en överlägsen inställning till trälarna men tycker för den skull mycket om Unni. De råa beskrivningarna av vikingarnas vardagsliv är intressanta, samtidigt som de är motbjudande och de tar läsaren med på en inre resa till det här avlägsna livet. Många detaljer och spännande händelser gör hela sagan levande. Miljön är övertygande, både beträffande natur, byggnader, mat, vardagssysslor och ritualer. Det jag reagerar mest på är den rått beskrivna förekomsten av död och blod, både bland Turids närmaste, djur och trälar och med den självklarhet som Turid ser sig själv som förmer än deras trälar. Östlund är en skicklig berättare och hon skriver inte läsaren på näsan. Det är intressant och lärorikt. En hel del gammaldags ord och specifika fackuttryck förekommer och ibland får jag helt enkelt gissa betydelsen. Längst bak i boken finns en flera sidor lång ordlista för den som vill lära sig de olika glosorna.

Från början har jag svårt med det sätt på vilket jagberättaren Turid förmedlar sin historia. Stilen känns aningen kärv och korthuggen, till exempel genom att de tre första meningarna börjar med ”Jag”. Men allt eftersom berättelsen fortskrider, blir jag mer och mer förtjust i Turid och hennes lite strama berättarröst. Den känns distanserad och objektiv på samma gång som den skälver av distinkta känslor och stämningar. Språket är definitivt en av de stora behållningarna med boken: ”Jag går ut. Ned till havet. Strandremsan är smal och skäggig av sjögräs” (s. 165). Jag njuter av hur orden skapar tydliga bilder för mitt inre, hur jag får vara med och se denna vikingaby och dess invånare, känna doften av hav och mat eller stanken av blod. Ser fram emot att läsa fortsättningen om kungadottern Turid.

Sagan om Turid – Kungadottern är utgiven på Berghs Förlag 2015. Här kan du köpa den:

Berghs förlag

Bokus


Jeanette

Hej!

Jeanette Palm här.

Nu har jag härliga nyheter! Det här är min blogg. Från och med nu är det jag som ska administrera Bokhemligheter – helt själv, utan grundaren Åsa Öhnells hjälpande hand. Det är nytt och spännande men läskigt och … alldeles … alldeles … underbart!

Jag älskar nämligen att skriva. Brev, mejl, dagbok, recensioner, rapporter, redovisningar, uppsatser, dikter, vuxentexter och berättelser för barn i olika åldrar. Manus av alla de slag. Och öga för ord har jag, för minsta komma om man ska vara petig. Och det är just vad jag är. Det tror jag de flesta av dem som känner mig kan intyga.

Mitt övertagande av Bokhemligheter medför än så länge inga direkta förändringar, utan jag kommer att fortsätta i stort sätt som tidigare, ”bo in mig” lite grand helt enkelt. Sedan kan jag mycket väl tänka mig att införliva flera nya idéer och förändringar på bloggen. Jag har till exempel redan nu bestämt mig för att satsa mer på böcker för äldre barn och ungdomar. Den första boken jag har recenserat i egen regi på bloggen faller inom den kategorin, nämligen 12-15 år enligt förlagets egen rekommendation, och är en riktigt spännande dystopi: Sveket av  Ursula Poznanski. Den ligger ute nu.

Snart kommer jag att lägga ut min recension av den spännande historiska barnromanen Sagan om Turid – Kungadottern av Elisabeth Östnäs, som handlar om vikingatiden.

Håll även ögonen öppna för Half Bad – Det mörka ödet av Sally Green. Det är den andra delen i hennes storsäljande trilogi om Nathan, som är son till ”den mäktigaste och mest ondskefulle svarta magikern någonsin”.

Hoppas vi ses här – ofta.

Välkomna till nya Bokhemligheter!