Nu har jag läst uppföljaren till Handboken, som del 1 i Elias och Agnes Våhlunds populära serie Handbok för superhjältar heter (Rabén & Sjögren 2017). Det är Röda Masken med en cool bild av en flygande Lisa på framsidan, illustrerad av Agnes och skriven av Elias. Ettan har blivit en fantastisk försäljningssuccé och jag misstänker att tvåan kommer att gå samma öde till mötes. Det var kul att upptäcka att det finns ytterligare en del i serien, som redan går att bevaka. Det är verkligen en framgångssaga, detta. Trots att det handlar om en sådan tung sak som mobbning.
Lisa har inga vänner på sin skola, hon tycks nästan vara osynlig. Det kunde hon väl stå ut med om det inte vore för de tre gangstrarna Robert, Nick och Max. De försitter inte ett tillfälle att håna, knuffa eller slå henne och varje dag är en kamp för att undgå dem. Hon måste springa allt vad hon har efter skolans slut. Ibland slinker hon in på biblioteket på hemvägen för att få vara ifred. Det var där hon hittade handboken i första delen. Den som berättar om 101 olika färdigheter som en superhjälte kan öva upp. Flera viktiga superförmågor kan hon redan men hur ska hon lyckas lära sig animaliska, språket hon tränar med hamstrarna Olga och Oskar? Och vad kommer dessa små gnagare ha för betydelse för händelseutvecklingen i fortsättningen?
Ingen vet att det är Lisa som är den mystiska superhjälten, som flyger och slåss med skurkar. Alla på skolan är imponerade och pratar om hjälten, som de tar för givet är en kille. Det gör henne innerst inne irriterad men det är samtidigt bra, tänker hon, för då kommer ju ingen att misstänka henne!
Det är flera olika superhjälteäventyr i den här boken, som är lika spännande som dem i den första, om inte mer. Bland annat får hon rycka in på en flyguppvisning när det inte går riktigt som piloten har tänkt sig. Dessutom får vi följa med på cirkus, där det bland annat finns en stor gorilla. Hur reagerar den när de tre mobbarna Robert, Nick och Max ger sig på den vita kaninen?
Jag känner verkligen för Lisa, som är fint tecknad både i ord och bild. Hon är en riktig Pippi Långstrump; en jämförelse jag tror att jag (och andra) gjorde sist också. Hon står upp för de utsatta, osjälviskt och varmhjärtat. Hon är en sann superhjälte.
Det går inte att prata om den här berättelsen utan att ta upp illustrationerna, som är helt magiska. Det är fart och fläkt över dem och de förekommer i alla vinklar och perspektiv. Så snyggt gjort. Den detaljerade bilden av staden på omslaget är en av många fina illustrationer. Men det som är så läckert är att Agnes inte bara tecknar byggnader och städer fantastiskt fint, utan mängder av olika ansiktsuttryck på människor och dessutom fantastiska djur. Som hästarna och gorillan som dyker upp på cirkusen. Hon är så allsidig. Och hon är verkligen grym när det gäller rörelser.
Röda Masken riktar sig till barn i åldern 6-9 år men min tioåring läser också med stor behållning, inte minst på grund av de mycket underhållande bilderna. Det är roligt att följa en stark och modig flicka. Boken har inte bara en (kvinnlig) huvudperson som sticker ut och vågar säga ifrån, den har även ett viktigt syfte i fråga om förebyggande av mobbning, och kan vara ett bra underlag i diskussioner i klassrummen. Dessutom är den actionspäckad. Det här blir en perfekt julklapp till alla äventyrslystna barn i åldern 6-9 år.
Här kan du köpa Handbok för superhjältar, del 2: Röda Masken:
Jag har läst en bok för 6-9 år som omväxling, Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson, som är den andra boken om Myran (Raben & Sjögren 2017). Man skulle kunna säga att jag fick den av misstag, för jag recenserar oftast för äldre barn och ungdomar, men det är jag glad för. De coola svartvita illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.
Myran är sju år och kan läsa. Det är praktiskt för då förstår han skyltar med hemliga meddelanden som inte småbarn ska fatta: ”Kexchoklad halva priset. Sandas ej vintertid. Sådana saker” (sidan 5). Han älskar gåtor och dessa löper som en röd tråd mellan sidorna, och vi får svaret på alla utom en, som jag blev tvungen att googla.
Myrans föräldrar är skilda, så han får vara hos dem varannan vecka. Det går bra men han längtar ändå efter mamma när han är hos pappa och tvärtom. Och Ludde, hans älskade katt, som bara bor hos pappa. För mamma är allergisk så Ludde kan inte följa med till henne. Plötsligt börjar mamma hålla på ovanligt mycket med sin mobil. Dessutom vill hon gå till simhallen fast att hon tycker att simbassänger är äckliga. ”Det är lite konstigt” (sidan 27). Snart visar det sig att hon är kär i Jesper, som är badvakt och arbetar i simhallen. På sätt och vis är det bra att mamma är kär för då svarar hon ja på nästan allting som Myran frågar. Dessutom ”verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan” (sidan 41). Och Jesper är snäll så Myran gillar honom, egentligen, fast det låtsas han inte om för då kanske pappa blir ledsen. Det är jobbigt att pappa är ensam.
I skolan är Myran mest med bästisen Henny. Efter lunch en dag sitter de och äter sura efterrättsäpplen uppe på Stora stenen. Elaka Felicia (Myrans ärkefiende) och några till jagar varandra i en larvig pusslek och ropar ”tut-tut tut-tut” som en ambulans. Eva kommer fram till stenen och undrar om de vill vara med. Hon är väldigt snabb och springer så mycket att glasögonen sitter snett. Myran älskar att springa så han säger ja. Han är inte särskilt orolig att han ska bli pussad, för han är snabbast i klassen. Förvånad märker han snart att Eva är precis bakom honom. Är hon snabbare än honom? Men Eva är också bra på att hjula och snurra varv på varv på stången i sandlådan och dessutom gillar hon gåtor. Myran börjar spana lite efter Eva, med sin lila jacka. Inte för att han är kär eller så. Hur vet man det, förresten?
Myran är en charmig liten kille som som jag gillar från första stund. Det blir stundtals känslosamt för honom, som när hans katt kommer bort, när han gör något dumt mot Felicia och ångrar sig efteråt. Eller när han tänker på att pappa är ensam, medan mamma har Jesper och får skriva upp +1 efter sitt namn på antalet deltagare till klassens luciatåg med fika.
Det är så mitt i prick med alla tankar och funderingar hos denna mysiga sjuåring. Det är roligt berättat men här finns även partier med allvarliga undertoner. För vardagens små händelser kan vara väl så dramatiska och röra upp många känslor. Det är dock humorn som är det mest slående i denna underbara bok som man blir härligt varm i magen av.
Här kan du köpa Myran och gåtorna:
Handbok för superhjältar är den första boken av fyra om superhjälten Lisa av Elias och Agnes Våhlund, utgiven på Rabén & Sjögren 2017. Det är en seriebok med läckra och fantasifulla illustrationer på vartenda uppslag och den är späckad med action.
Lisa är nio år och har precis flyttat till sin mormor i Rosenhill, en ny stad där hon ska bo medan mamma arbetar utomlands i några månader. I den nya skolan blir Lisa dessvärre mobbad av tre stöddiga killar, som jagar henne varje dag. De knuffas och slåss och säger elaka saker. De är både större, starkare och snabbare än henne, så det är inte lätt att komma undan dem. Men Lisa har ett särskilt ställe som hon flyr till – biblioteket.
En dag när hon har sprungit in och gömt sig i sin egen lilla hörna bland rader av bokhyllor får hon syn på den, underst i en hylla. Det är en bok, som är så röd att den verkar vara självlysande. Den lockar på henne med sitt röda sken och hon blir som förtrollad av den. När hon kommer närmare, så att hon kan läsa vad det står på den, blir hon ännu mer övertygad om att boken är menad för henne. På boken står ”Handbok för Superhjältar” och den manar liksom på Lisa att ta upp den och bläddra i den. Gissa om hon blir förvånad när hon inser att boken beskriver hur man kan öva upp 101 förmågor för att bli en superhjälte! Det är ju precis vad hon behöver!
Praktiskt nog visar sig bibliotekarien vara Lisas mormors syster Caroline och hon hjälper henne att låna hem boken. Men visst är det märkligt att den inte finns med i registret över böcker? ”Det är precis som om den inte finns”, säger Caroline (sidan 23). Vad är det för en spännande bok Lisa har hittat?
Lisa övar och övar och lär sig den ena förmågan efter den andra. Superbra slagsmålsteknik till exempel och förmågan att sväva och flyga runt överallt. Hon är enveten och har ett varmt hjärta som klappar för dem som råkar illa ut, precis som hon själv har gjort. Och precis som det står på Rabén & Sjögrens hemsida, är hon ett slags modern Pippi Långstrump med superkrafter. Den röda pyjamasen från mormor blir en perfekt superhjältedräkt, liksom slipsen hon täcker ögonen med så att hon blir oigenkännlig och mystisk – hennes identitet måste förbli hemlig. Hur ska det gå i skolan? Kan de nya superhjältekrafterna vara till någon hjälp mot hennes mobbare? Givetvis finns det även riktiga skurkar med i handlingen och Lisa får rycka in när en person blir rånad. Men klarar hon det, hon som bara är en nybörjarhjälte?
En grej jag lade märke till på bilderna är att barnen i skolan bär skoluniform, som de gör i Storbritannien eller USA. Kjol, skjorta och slips har Lisa på sig, och de andra har också uniform. Jag tänker att detta kanske är en smart blinkning till dessa länder, ett sätt att nå läsare här också så småningom, kanske? Även skolbyggnaden ser mer amerikansk ut i min ögon än våra typiskt svenska skolor.
Handbok för Superhjältar är en bok full av action och roliga scener och Elias text matchas perfekt av de snygga mangaliknande illustrationerna, som Agnes gjort. Det är befriande att läsa om en tuff liten tjej som tröttnar på hur hon blir behandlad och gör vad hon måste; hon står upp mot sina mobbare. Längst bak i boken finns numret till BRIS efter en kort text om mobbning. Därefter kommer ett par sidor med ”Lisas anteckningar och dagbok”, handskrivna med teckningar. Sådana roliga detaljer gillar jag! Det är något av en cliffhanger i slutet av denna första del och därmed upplagt för en spännande fortsättning. Del två kommer inom kort, Röda Masken.
Här kan du köpa Handbok för Superhjältar, del 1: Handboken:
Jag har läst en bok som kategoriseras som lättläst. Det är Isak är en tjuv av Emma Askling med fyra illustrationer i färg av Valentin Schönbeck, utgiven på Nypon förlag 2016 (Lix 13). Den här boken är på 31 sidor och från 8 år. Askling har tidigare gett ut två längre barnböcker, som vänder sig till barn i åldern 9-12, på Idus förlag. Det här är hennes första lättlästa bok. I slutet av den hittar vi fyra frågor till författaren respektive illustratören.
Isak är en tjuv är en kort och lättläst bok med stort typsnitt och tjocka blad. Den inleds med ett persongalleri på en särskild sida, och i det här fallet består det bara av två personer. Det lilla och behändiga formatet är lätt att ha med sig i väskan. Boken är skriven i första person och berättad ur Isaks synvinkel. Det handlar om honom och hans populäre klasskamrat Hugo, som är omtyckt av alla. Isak uttrycker det så här: ”Hugo har många kompisar. Alla vill vara med honom” (sidan 11). Isak och Hugo spelar fotboll med de andra barnen på rasterna. Isak passar och Hugo gör mål – perfekt samarbete tycker Hugo. En dag undrar han om Isak vill följa med hem efter skolan och Isak blir alldeles varm av glädje. Det är klart han vill! I Hugos rum finns det massor av coola saker. Han visar dem för Isak. Bland annat en jättefräck klocka …
Det är svårt att skriva lättläst. Jag vet, för jag har själv försökt. Det gäller att fånga läsarens intresse direkt och kunna få fram mycket innehåll och gestalta känslor med några få skarpsynta ord i korta meningar. Det räcker med en huvudperson och några bipersoner i handlingen. Det blir dessvärre inte så att man får tillfälle att fördjupa sig nämnvärt i karaktärerna på dessa få sidor, vilket jag tycker är det enda som är synd när jag läser lättläst (jag som är vuxen och inte har lässvårigheter). Jag gillar Isak och tycker att Emma Askling har lyckats väl med sin debut.
Här kan du köpa Isak är en tjuv:
Vanna Rosenbergs författardebut Singers melodi (Bonnier Carlsen 2016) är en varm berättelse om ursprung och tillhörighet, vänskap och gemenskap. Men också om saknad och längtan. Den är vackert formulerad och dessutom fylld med Cecilia Heikkiläs fantastiska illustrationer, i härliga färger – brända toner av brunt, rött och guld – och är lika skimrande som texten.
Sjölejonet Singer kommer bort från sin mamma och pappa och hamnar på en cirkus, långt från havet. Han och lejontämjarungen Manfred växer båda upp i cirkussällskapet där Singer hänför publiken med sin säreget vackra sång, sången som får alla att ”känna sig viktiga och utvalda” (s. 10). De båda vännerna gör allt tillsammans, år efter år, och tiden rinner iväg. Så en dag är Singer försvunnen. Vart har han gett sig av och varför? Någon berättar för Manfred att Singer hade börjat längta till havet. Kanske är det därför som de inte har hört honom sjunga sin melodi på länge? Är Singer på väg till havet? Manfred lämnar genast cirkusen för att leta reda på sin vän.
Texten är poetisk med ett sinnrikt och symboliskt språk som kryllar av roliga ordlekar. Detta gäller inte minst titeln. Det är festligt att det skönsjungande lilla sjölejonet får heta Singer (alltså sångare) samtidigt som det även kan kopplas till Vanna Rosenbergs eget (judiska) ursprung genom referensen till Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer. Listigt, tycker jag. Jag vill gärna citera en mening som jag tycker visar hur roligt och innovativt språk Rosenberg har:
”Vindarna kändes kallare här och medan han cyklade genom en obläddrad bokskog var det som om löven självmant plötsligt kastade sig från träden och tunga moln följde honom som höstlika spioner.” (s. 41-42)
Dialogen, där cirkusdirektören Maffioso bryter på svenska och talar tokigt, framkallar leenden och små fniss hos mig som vuxen. Med sina underfundiga ordlekar (och ett inte alltför enkelt språk), kommer den att bli en pärla som högläsningsbok. De lite mer kluriga eller svåra orden kan då förklaras av en förälder eller ett äldre syskon.
Rosenbergs berättelse är en aktuell och tänkvärd historia om längtan. En längtan som växer sig så stark att Singer till slut inte har något annat val än att ge sig av. Det handlar om att hitta hem, men att hemma kan vara var som helst.
Här kan du köpa Singers melodi:
Berättelsen om Freja och hennes magiska halsband som blinkar fortsätter i Glashjärtat – Vänner eller fiender? (Idus förlag 2015). Den som har läst Resan till sommaren vet att halsbandet är hennes och bästa vännen Ramis hemlighet. Ska de lyckas hålla den för sig själva eller kommer klassens värsta mobbare Edvin att lista ut halsbandets magi?
Det är sportlov och Freja måste åka till sin pappa och hans nya familj, trots att hon egentligen inte vill. Ramis mamma har inte råd med någon skidresa så han har inget val. Han har det jobbigt hemma för han är rädd för sin storebror som slåss. Inte heller Edvin mår riktigt bra. Han oroar sig för vad det betyder att mamma och pappa bråkar så ofta.
Frejas pappa bor inte långt från Sälen så de ska förstås åka slalom på lovet. I skidbacken träffar Freja på Edvin. Nu är han en helt annan kille, och de har roligt ihop. Men Freja funderar: Ska han uppföra sig annorlunda när de kommer hem igen? Är han en vän eller fiende? Hur ska det bli i fortsättningen med Rami och Edvin i skolan?
Anna Helgesson skriver lättsamt men har en viktig historia att berätta. Det märks att hon har koll på mellanstadiebarn och deras vardag. Dessutom är hon lärare, så jag tänker att hon vet vad hon pratar om! Helgesson räds inte att låta barnen ryka ihop på skolgården eller med ett syskon hemma, precis som i verkligheten. Hon skapar en ruggig känsla som får det att gnaga obehagligt i magen. Flera parallella trådar vävs samman på ett finurligt vis.
Språket flyter och händelserna avlöser varandra i ett högt tempo – det är till och med så att det rullar på väl snabbt ibland, tycker jag. De enskilda kapitlen är intressanta och jag skulle gärna ha sett att de var längre, så att jag fick veta mer, att både de olika avsnitten och karaktärerna blev fördjupade. Jag tycker att Helgesson lyckas väl med tonen i texten. En lite lustig detalj är att varje kapitel på gammaldags vis har fått rubriker, liknande dem som förekommer i vissa gamla klassiker, som Oliver Twist av Charles Dickens. Skillnaden här är dock att det blir spoilers, som avslöjar väl mycket. Överraskningsmomentet försvinner därmed, vilket är synd. Något att tänka på till följande böcker i serien? För jag hoppas att det blir fler.
Här kan du köpa Glashjärtat – Vänner eller fiender?:
Bokhemligheter 