Nu tar Bokhemligheter jullov, åtminstone i fråga om nya recensioner! Det innebär inte att Jeanette och jag ligger på sofflocket. Eller … eh … det är kanske just det vi gör. Åtminstone jag. Jag tar välbehövlig ledighet efter decembers signeringar och kommer att läsa fler barnböcker att recensera. Dessutom kommer jag att beta igenom en del av min egen hög med vuxenböcker bara för nöjes skull och förhoppningsvis få lite tid att skriva lite på nästa Klarabelladeckare också! Ha ett riktigt skönt lov!
Detta är den andra boken av hittills(?) tre i serien om det danstokiga tjejgänget och min absoluta favorit. Det har ingen större betydelse att jag läst böckerna i fel ordning.
Berättarjaget Maja är en härlig personlighet med ett fantastiskt självförtroende och matvanor som väl speglar hennes livsglädje.
Naturligtvis finns det problem även i denna bok, exempelvis att teatern brinner ner och att de är för få för att sätta upp en musikal. Men inga problem är oöverstigliga och snart har det hela löst sig på bästa sätt. Dansfeber smittar är rolig, underhållande och förmedlar en positiv livssyn. Tro på dig själv så lyckas du!
Anna Hansson har god språkkänsla, hennes meningar är som en frisk fläkt. Den bästa delen är när killarnas fotbollsmatch beskrivs genom Majas ögon. Jag kände igen mig själv så mycket. Visst kan en match vara spännande, men helt plötsligt far tankarna iväg och man hänger inte riktigt med i vad som händer på plan. I alla fall om man är som jag, måttligt intresserad av bollsport. Kul att killarna börjar träna dans som konditionsträning. Och ganska typiskt att de tror att dans inte är jobbigt innan de provat. Mina egna barn är också dansintresserade och har ibland fått hålla lektioner i dans på skolan. De killar som säger att ”dans är väl ingen sport” brukar ändra sig efter ungefär tio minuter och tycker att det är både roligt och mycket jobbigt!
En bra sak är att man faktiskt inte alls behöver vara intresserad av dans för att läsa böckerna. De är lika roliga ändå.
Dansfeber smittar är perfekt för tjejer och killar från åtta år och uppåt, men passar lika bra för äldre barn och ungdomar som lättlästa böcker.
Dansfeber smittar finns att köpa här:
http://www.idusforlag.se/dansfeber_smittar
http://www.bokus.com/bok/9789187001604/dansfeber-smittar/
http://www.adlibris.com/se/bok/dansfeber-smittar-9789187001604
Som barn var jag hästtjej. Jag hängde i stallet så ofta jag kunde, jag cyklade många kilometer för att få rida, min högsta dröm var att få en egen häst – vilket jag naturligtvis inte fick – och jag läste högvis med hästböcker. De flesta var förmodligen av tvivelaktig kvalitet, översatta från engelska och utspelade sig till största delen på dimmiga hedar. Oh, vad jag drömde om dimmiga hedar och just den biten blev faktiskt verklighet när jag i stället för den sedvanliga språkresan fick åka på ridläger till Bodmin Moor i Cornwall!
Som vuxen har jag läst Pia Hagmars böcker om Klara tillsammans med mina egna barn. Och nu var det då dags för Ingen vanlig sommar, Linnéa Berglunds debutroman.
Hästböcker, liksom deckare brukar inte ha någon hög status hos recensenter. Jag kan faktiskt inte begripa varför. Böcker inom alla genrer kan vara välskrivna eller dåligt skrivna. Hästböcker fyller definitivt en funktion, liksom deckare. Jag är dessutom av den åsikten att det är bättre att barn alls läser än att man sätter en prisbelönt bok i handen på dem om de tröttnar efter sidan tre. (Därmed inte sagt att barnen tröttnar efter sidan tre i alla prisbelönta böcker!)
Linnéa Bergmans bok är nog en ganska typisk hästbok. Den utspelar sig till största delen i stallet och det är mycket beskrivningar av hästar och ridstilar. Man bör nog definitivt vara intresserad av hästar för att läsa den. Men den är välskriven, språket flyter på och även om tempot i boken är ganska lugnt, tröttnar man inte, utan vill läsa vidare. Några gånger antyds att Emelie, jagpersonen i berättelsen, har det jobbigt med sin syster som är sjuk. I slutet blir det lite mer dramatiskt när systern tvingas opereras akut. Dessutom anas en spirande kärlekshistoria med snyggingen Micke.
Jag brukar inte gilla när böcker slutar utan att vara riktigt slut, eftersom jag känner mig lurad, snuvad på konfekten. I denna bok fungerar det dock väl. Berättelsen känns avslutad och man kan sluta läsa. Samtidigt lockar det sista stycket till att fortsätta med nästa bok om man så önskar. Däremot bör man nog läsa böckerna i serien i rätt ordning.
Linnéa Berglund håller naturligtvis själv på med hästar, Westernridning närmare bestämt, och böckerna om Emelie bygger delvis på hennes egen barndom. Sex stycken är inplanerade och tvåan, Jag glömmer aldrig Pascal, släpptes nyligen. Ungdomarna i Ingen vanlig sommar är lite äldre än i de flesta hästböcker, 14 år, och karaktärerna är ganska ”vanliga” och realistiska.
Jag rekommenderar böckerna åt hästtjejer och -killar från 9 år och uppåt.
Ingen vanlig sommar finns att köpa här:
http://www.idusforlag.se/ingen_vanlig_sommar
http://www.bokus.com/bok/9789175770154/ingen-vanlig-sommar/
http://www.adlibris.com/se/bok/ingen-vanlig-sommar-9789187001673
Under tre dagar framåt kommer jag att tipsa om bra böcker för mellanåldern från Idus förlag, där mina egna böcker är utgivna. Först ut är Resan till sommaren med Anna Helgesson.
En omslagsbild är viktig för att locka läsare, i synnerhet när det handlar om barnböcker. Därför blir jag så glad när jag ser den härliga sommarbilden på Anna Helgessons bok; den lockar verkligen till läsning!
Rami är en pojke från Afghanistan som har bott i Stockholm några år och man kan ana att han, som många andra flyktingar, hamnat i en förort med få svenska barn. Men så flyttar familjen till Trädköping och Rami träffar Freja.
De finner varandra genast, kanske för att ingen av dem egentligen har någon vän. Rami är ju nyinflyttad och Freja blir retad av sina klasskamrater.
Snart upptäcker Freja att Rami inte riktigt hänger med när hon pratar om sitt sommarparadis. Kräftfiske, pinnbröd och vass har han aldrig hört talas om.
Freja önskar att hon kunde visa Rami, men det är ju höst nu. Kanske om de använde Frejas magiska halsband och önskade riktigt, riktigt mycket?
Resan till sommaren är en fin, lågmäld berättelse om vänskap och det där typiskt svenska: fira midsommar, cykla och bada, äta nybakade bullar i en syrenberså och fiska abborrar. Men det är också en bok om utanförskap och saknad.
Anna Helgesson arbetar som grundskolelärare och detta är hennes debutbok. Språket flyter på bra och läsaren kommer snabbt in i handlingen. Tempot är ganska långsamt och boken är snarare mysig än spännande.
Jag rekommenderar Resan till sommaren särskilt som högläsningsbok i en klass. Elever med annat ursprung lär sig ett och annat om den svenska kulturen och resten kan bara njuta av en trevlig berättelse.
Det vore mycket spännande om Rami kunde ta med Freja till Afghanistan en annan gång. Kan man hoppas på en fortsättning?
Resan till sommaren finns att köpa här:
http://www.idusforlag.se/ungdom/resan_till_sommaren
http://www.adlibris.com/se/bok/resan-till-sommaren-9789187001819
Har du inte köpt alla julklappar än? Under tre dagar kommer jag att tipsa om bra böcker för mellanåldern från mitt eget förlag, Idus. Första tipset kommer i morgon!
Den nyutgivna Punkpapporna i London från Vombat förlag är en uppföljare till Punkpapporna som kom 2010. Jag har inte läst den första boken, men det har inte någon större betydelse. Man får en kort resumé, men frågan är om den ens behövs. Jag tycker nog att man hänger med bra i den enkla handlingen ändå.
Författaren Liz Wennberg är från Norrbotten och har ett stort engagemang för samhällsfrågor, vilket lyser igenom i boken.
Cornelia och hennes båda pappor, som är punkare, har tidigare bott i London. Nu ska de åka tillbaka och hälsa på. Cornelia vill genast ha med sina vänner och till sist, efter lite övertalning (inte av punkpapporna, för de säger naturligtvis genast ja, utan av kompisarnas föräldrar som av olika anledningar är mer svårövertalade), får alla följa med.
De blir en rolig resa. Hela följet bor hos punkpappornas kompisar, ett tjejpunkpar, och barnen får tillräckligt med eget utrymme för att hitta på både det ena och det andra hysset. Kul och lagom verkligt och ändå lite overkligt! Kanske en och annan mamma och pappa förfasar sig lite över barnens besök hos tatueraren och i piercingstudion …
Att ingen i gänget har mobiltelefon känns lite orealistiskt, men vad gör det?
Språket flyter lätt och spänningen håller i sig ända till slutet, som är sådär lyckligt som man bara kan önska och dessutom ger ett vagt löfte om ytterligare en bok i serien … Karaktärsbeskrivningarna är dock ganska ytliga.
Mest gillar jag det faktum att alla barn och vuxna blev så väldigt förvånade när Cornelia dök upp med sina två pappor som var … punkare. De var nämligen punkovana.
Däremot blir ingen förvånad över att Cornelia har två pappor eller att den ena pappan har afrikanskt ursprung (vilket inte ens nämns i boken, så det kan ju vara illustratören Jacob Segerstedts egen lilla idé).
Och … just det. Varför skulle de bli förvånade?
Punkpapporna i London är en (jag tror det är första gången jag använder detta ord) störtskön bok med underbara bilder! Rekommenderas från ca 8 år.
Här kan du köpa Punkpapporna i London:
http://www.vombatforlag.se/butik/punkpapporna-i-london/
http://www.adlibris.com/se/bok/punkpapporna-i-london-9789186589332
http://www.bokus.com/bok/9789186589332/punkpapporna-i-london/
Vattenspår är den första boken i den lättlästa serien om Maya och Havsfolket av Anette Skåhlberg. Det är fantasy för barn i åldern 9-13 år, utgiven 2011 på hennes eget förlag Sagolikt Bokförlag. Anette Skåhlberg är bl. a. verksam som författare, dramatiker och förläggare.
Maya och hennes familj har fått nya grannar och alla går över med flyttgröt för att välkomna dessa. Märkligt nog är det ingen som öppnar så de ställer ner skålen och går hem igen. Men Maya smyger tillbaka eftersom hon har sett att det finns en son i familjen som ser ut att vara lika gammal som hon. Plötsligt står Maya öga mot öga med Yaz, den jämnårige sonen. Då blixtrar det till och hon känner sig förvirrad, vet inte vilken dag det är. Men Yaz verkar snäll. Vad var det som hände? Och varför är han alldeles fuktig på huden?
En dag slinker Maya in i grannhuset för att spana när ingen verkar vara hemma. Hon har ett hemligt sätt att ta sig in i garaget. Där upptäcker hon ett förråd fullt med akvarier och skålar som vimlar av snäckor, alger och annat liv från havet. Men är hans föräldrar verkligen marinbiologer? Hur kommer det sig att alla i familjen har silvergrått hår? Och vad kommer den svarta opalen hon får av Yaz att ha för betydelse i fortsättningen?
Vattenspår är lättläst med korta meningar utan svåra ord. Handlingen rör sig fort framåt, mest beroende på att man bara skrapar på ytan av miljö- och personbeskrivning. Det blir lite grand som ett referat. Så trots det spännande ämnet, saknar jag i viss mån gestaltande och jag skulle gärna ha lärt känna huvudpersonen på ett djupare plan. Men det händer som sagt mycket på kort tid och jag tror att en yngre läsare lockas att läsa vidare i serien, just på grund av tempot och spänningen. I förlängningen innebär det förhoppningsvis en ökad läsvana och en utveckling av läsandet.
Den andra boken i serien heter Månkraft. Den tar vid direkt där den första slutar. Här upplever jag från början ett starkare driv och att det är en mer välskriven text. Yaz ber om Mayas hjälp, och hon får vara med när han tränar inför sin första måning. Han får kontakt med andarna genom sina opaler. Allt verkar gå bra, de säger att han är redo. Några dagar senare är det dags. Men Maya är orolig för Yaz och hon får inte vara med. Hon väntar tills alla har lagt sig, sedan går hon ner till vattnet där hon vet att måningen pågår. Hon vill så gärna se hur Yaz har det. Plötsligt stirrar ett par ilskna ögon rakt in i hennes. Det är en Havsvarelse! Maya dras ner under vattenytan …
Texten är 60 sidor lång i båda böckerna och de har samma format som en pocketbok, vilket gör dem smidiga att ha med sig. Typsnittet är 14 punkter på två raders avstånd, så det är luftigt och lättläst även grafiskt. I varje kapitel finns en illustration i svartvitt, gjord av Katarina Dahlquist, och jag tycker att hennes stil passar fint till berättelsen. Man vill gärna veta hur det ska gå för Maya och Yaz.
Sagolikt Bokförlag satsar på lättlästa böcker och drivs av Anette Skåhlberg och illustratören Katarina Dahlquist tillsammans. I den lättlästa Gryningsserien om Maya och Havsfolket, ingår även Blodsband, Havets hemlighet och En sjöjungfrus tårar. Den sjätte och sista boken, Fälthandboken, är en fauna över Havsrikets invånare. Alla sex delarna finns att köpa i en box och vänder sig till åldern 9-13 år.
Här kan du köpa Vattenspår:
http://www.sagoliktbokforlag.se/Vattenspar.html
http://www.adlibris.com/se/bok/vattenspar-9789186861100
http://www.bokia.se/vattenspar-8012393
Här kan du köpa Månkraft:
http://www.sagoliktbokforlag.se/Mankraft.html
http://www.adlibris.com/se/bok/mankraft-andra-boken-om-maya-och-havsfolket-9789186861124
http://www.bokia.se/mankraft-andra-boken-om-maya-och-havsfolket-9506623
av: Jeanette Palm
Några bilder från helgen. Signeringar på Röda sten samt Tofta herrgård. Roligt att prata med trevliga människor och många signerade böcker blev det i helgen. Hoppas att alla nya läsare blir nöjda!
Bokhemligheter 