Mirell av Malin Nilsson är utgiven på Idus förlag i Lerum ett par mil utanför Göteborg. Det är en lite magisk berättelse om en flicka och hennes märkliga upplevelser – eller är det bara hennes livliga fantasi?
Texten är på ca 70 sidor med illustrationer i svartvitt, gjorda av Valentin Schonbeck och den är skriven i presens tredjeperson. Tekniskt sett är den välskriven. Mirell verkar vara en modig tjej. Hon ger sig ut ensam i skogen för att ha picknick och det är inte alla som vågar det! Med sig tar hon pappas nystekta pannkakor (inte nygräddade) och sitt pussa-grodor-till-prinsar-läppglans. Hon går till en glänta i skogen och det är där hon träffar på grodan för första gången. Hon lyckas locka honom till sig med sina pannkakor och testar sedan läppglanset och ger honom en smällpuss mitt på munnen. Men blir han en prins?
Mirell har även ett hemligt projekt som hon fixar med när hon är ensam på rasten i skolan – hon bygger på en hemlig robot. Hur kommer det sig att den börjar peta på henne med sina pinnarmar? Blir den levande eller är det Mirells fantasi?
Och vilka är pojkarna Gordon och Robert, som dyker upp lite oväntat här och där?
Som jag uppfattar det, är hennes två ”bästisar” Bille och Lillis, inte alltid snälla mot henne. ”Ibland retar de Mirell för att hon är rädd för vissa djur” (sidan 33). Vidare får vi veta att de skäller på henne och att Mirell ibland ”känner sig utanför”, som om hon ”inte riktigt passar in” (sidan 52). Så det är inte så konstigt att fantasin skenar iväg.
Jag drar en parallell till Astrid Lindgrens Mio min Mio i namnen på platserna som får versal – Det Lilla Berget, Mossiga Stubben och Den Vanliga Stigen. Jag ser ett stråk av Lewis Carrolls Alice i händelsen med blommorna som inte vill bli luktade på. Har bestämt för mig att blommor är egensinniga också där. Klassiker alltså. Det är alltid kul att känna igen sig i litteraturen, det är ett sätt att som läsare se saker och ting på nya sätt och som författare att visa att man har läst och kan ta med sig innehållet och göra något nytt av det. Det mesta går säkert igen, på ett eller annat vis.
Jag får intrycket att detta är den första i en tänkt serie om Mirell. Vad kan det vara för magiska upptåg hon ska ut på nästa gång?
Jeanette Palm
Här kan du köpa Mirell:
Bokhemligheter 