Om böcker för barn och ungdom

Månadsarkiv: december 2017

Silversländan

Silversländan av Gunilla Granbom (Idus förlag 2017) är den tredje boken om flickorna Emma, Susanna och Mirella. Precis som de föregående två böckerna, vänder den sig till barn i åldern 9-12 år. Kapitlen är ganska långa och språket sprudlar av både fakta och händelser. Titeln är ”catchy”, vacker och lockande. Omslagets färger är drömska på något sätt och passar fint ihop med titeln.

I de första böckerna var flickorna dels en månad i Mirellas tid, 1791, dels en månad i sin egen tid, 2013. En fullmånenatt kröp de tillbaka till 1806 i jakten på det andra månuret. Nu fortsätter äventyret och flickorna har åter krupit igenom trollroten i Hagaparken, portalen för att resa i tiden. De återvänder till år 1777 för att Mirella ska kunna besöka mor Elinda, Hagahäxan, och hennes dotter Amalia. Det är nämligen Amalia som kommer att bli Mirellas mamma om något år och hon vill så gärna träffa henne, för hon har inga minnen av henne. Det visar sig inte vara helt enkelt, för Amalia har begett sig till Drottningholm där hon har fått arbete. Driftiga som flickorna är, kommer de på ett sätt att ta sig dit. Men ska de lyckas hitta silversländan?

Flickorna stöter än en gång på den märkliga och skrämmande kvinnan Smaragda. Hon säger att hon ska söka upp mor Elinda för att de två tillsammans måste förstöra det falska månuret med hjälp av en magisk silverslända. Först då hävs förbannelsen som gör att Smaragda förvandlas till en häger. För att tvinga flickorna att hjälpa henne stänger hon trollroten och de blir fast i 1700-talet! Vad ska de göra nu?

Det här är framför allt ett magiskt äventyr som utspelar sig i en läcker historisk setting, den här gången kring Drottningholm på Lovön väster om Stockholm. Precis som tidigare är det faktaspäckat, spännande, roligt och mycket intressant. Det handlar också om vänskap och tillit. Granbom berättar trovärdigt och målande med en tilltalande berättarröst. Händelserna avlöser varandra i högt tempo.

Det är fascinerande hur Granbom väver samman fakta med fantasi och de actionfyllda äventyren i dåtiden är stundtals riktigt nervpirrande. Det är välskrivet och bra upplagt. Jag rekommenderar att man läser från början för att få ut mesta möjliga av det här actionfyllda äventyret. Se gärna mina tidigare recensioner av Hemligheten i Haga och Månuret här på Bokhemligheter. Det kommer en fjärde och avslutande del också.

Här kan du köpa Silversländan:

Adlibris

Bokus

Idus förlag

 

Annonser

Norra Latin

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (Rabén & Sjögren 2017) är en tegelsten på 577 sidor. Titeln är tilltalande och lätt att komma ihåg, dessutom är omslaget så snyggt! Det ligger något ödesmättat över det, både lockande och skrämmande på samma gång. Dessutom har jag passerat det här här gamla läroverket många gånger de senaste åren. Det är coolt och fascinerande hur Bergmark Elfgren hittar ett redan existerande läroverk, som dessutom lämpligt nog har lagts ner, återupplivar det och gör det till sin egen fantasieggande skådeplats.

Med skicklig pensel målar Sara Bergmark Elfgren porträtten av de två olika huvudpersonerna, som har vuxit upp under olika förutsättningar, men kanske har mer gemensamt än samma födelsedag? De båda berättarrösterna har varsitt kapitel, vilka växlar mellan presens och preteritum, så läsaren lätt kan hålla isär dem. För Tamar, som kommer från en ”vanlig” bakgrund i Östersund, är det magi redan från början att ens komma in på detta anrika läroverk. Clea, däremot, med sin skådespelande mamma och egna småroller sedan barnsben ligger steget före, och för henne är den här världen mer som vardag.

Tamar är försiktig, väldigt självmedveten och känner sig udda i sin nya skola. Hon har ingen att umgås med och plågas av osäkerhet. Därför är det av desto större betydelse att dramaläraren Olle ser henne och berömmer henne för hennes antagningsprov. Hon och alla andra ser upp till Olle, som är en legend på skolan. Clea verkar leva ett drömliv, i alla fall på ytan. Som ”kändis” har hon ett stort antal följare i sociala medier, får skriva autografer på stan och är en till synes självsäker tjej. Hon tillhör givetvis toppskiktet i skolans hierarki. Emellertid tvivlar hon lika mycket på sig själv som Tamar.

Vi får även följa Tim, som också är barnskådespelare och son till en världskänd skådespelare. Han är nonchalant, lynnig och opålitlig, vilket gör att jag ogillar honom. Han beter sig precis som jag föreställer mig att rika, obekymrade och oansvariga ”brats” beter sig. Men inte ens Tim är platt, utan en mer komplex person, vilket framkommer ju längre jag läser.

Shakespeares komedi ”En midsommarnattsdröm” står i centrum för handlingen, med den undanglidande och opålitlige Puck i den mest eftertraktade rollen i pjäsen. Även andra dramer och komedier antyds i de olika projekten som eleverna på Norra Latins teaterprogram får roller ur och jobbar med under läsåret. Bergmark Elfgren verkar insatt.

En fråga man som läsare ställer sig, är förstås om det finns något spöke på Norra Latin? Jodå, det dröjer inte länge förrän det börjar hända lite egendomliga saker. Vi får höra talas om en vandringssägen som florerar på skolan, om en före detta elev. Ehrling Jensen spelade Puck i en föreställning på skolan någon gång på fyrtiotalet och försvann sedan spårlöst. Varför tog han på sig den röda masken, som det sägs vila en förbannelse över? Ligger det någon sanning bakom ryktet att han visar sig i skolan så att ”de som ser honom råkar ut för hemska olyckor” (sidan 67)?

I vanliga fall brukar jag inte ha några problem med vare sig övernaturliga inslag och/eller magi, men jag har lite svårt att köpa det här med spöket/masken. Jag föll inte helt för upplägget. Men jag ser i första hand den här boken som en berättelse om tonårstidens alla våndor gällande att passa in, hitta sin plats, veta vem man är och hur man vill vara utåt. Det är fint tecknade personporträtt och genuina miljöer, dialogen är trovärdig och får mig att minnas och återuppleva känslor som jag hade under gymnasietiden. Ungdomarnas interaktioner är stundtals obehagligt beräknande och ofta rent elaka. Dessa relationer är tillräckligt dramatiskt laddade, tänker jag, även utan spöken.

Avslutningsvis är jag alltså tveksam till om det magiska tillför så mycket; allt annat är egentligen fullt tillräckligt. Norra Latin är välskriven med ett gediget och intressant persongalleri som gör mig engagerad. Jag uppskattar varvningen av berättarröster och tempus, vilket får mig att känna med de två huvudkaraktärerna. Det är spännande att läsa om det sociala spelet och vardagsdramerna eleverna emellan, liksom den inspirerande miljön, och de historiska kopplingarna. Det är med förväntan som jag ser fram emot nästa roman i kvartetten, som tydligen är planerad. Rekommenderas varmt.

Här kan du köpa Norra Latin:

Adlibris

Bokus