Drömbärarna av Kerstin Lundberg Hahn är en magisk berättelse om flickan Malva som hjältemodigt räddar sin lillebror när han blir bortrövad av det blåklädda folket. Dessa är de skumma arbetare som håller till i den gamla övergivna tvålfabriken i närheten av huset där Malva och hennes föräldrar precis har flyttat in.
Men innan dess har Malva lärt känna Veronica, den mystiska grannen som har ett äppelträd som inte beter sig som andra äppelträd. Det har äpplen mitt i sommaren. Och grenarna vajar trots att det är alldeles vindstilla. Malva blir bjuden på ett äpple och så småningom hamnar hon i en värld där drömmar blandas med verklighet. Veronica har en hemlighet som Malva får reda på, det handlar om det fruktansvärda som hände när Veronica var liten och hennes lillebror blev bortrövad. I den historien finns fortfarande många oavslutade trådar. Var det kanske meningen att Malva skulle få reda på hemligheten? Samma historia upprepas nämligen med hennes egen lillebror. När han blir bortrövad står föräldrarna hypnotiserade med glasaktiga blickar och märker ingenting. De beter sig som om allt är som vanligt. Malva förstår att hon måste ta saken i egna händer. Därför beger hon sig till ön där den elake Orag med sina farliga drömbärare härjar.
Personligen tillhör inte fantasygenren min favorit men jag blev positivt överraskad av Lundberg Hahns magiska skildring som har ena foten i verkligheten. Jag gillar hur läsaren succesivt och nästan obemärkt förflyttas från den realistiska världen in till den drömlika fantasin där övernaturliga väsen och magi tar över samt hur dessa två världar samspelar med varandra.
Boken innehåller ganska många sidor text, men tack vare att den är indelad i många och förhållandevis korta kapitel samt att spänningen är hög hela tiden känns det aldrig trögt att läsa. Det är en välskriven bok med utförliga miljöbeskrivningar. Karaktärerna är väl gestaltade, man känner Malvas frustrationer, rädslor och beslutsamhet. Veronica väcker nyfikenhet och sympati. Veronicas och Malvas relation är fint beskriven. Jag skulle gärna ha sett att deras vänskap fått lite större utrymme.
Bokens omslag är tilldragande med mjuka färger och motiv som genast leder tankarna till en mystisk värld. Det finns inga illustrationer inne i texten, men på allra första och allra sista uppslaget finns en karta över ön, dit Malva tar sig, vilket direkt ger spännande förväntningar på innehållet. Varje kapitelstart och varje del av bokens fyra delar har även två illustrationer som upprepas, bland annat en skalbagge. Det får mig genast att komma att tänka på Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Och det är inte bara skalbaggen som ger associationer till Maria Gripe. Precis som i hennes böcker berättas Drömbärarna i en spännande och välskriven magisk realism, om än kanske inte riktigt lika suggestiv.
Jag läser gärna mer av Kerstin Lundberg Hahn och ger Drömbärarna högt betyg.
Emma Fäldt
Här kan du köpa Drömbärarna:
Hegas förlag i Helsingborg, som ger ut lättlästa böcker för olika åldrar, har skickat mig böcker för recension. Så himla perfekt (2014) är skriven av Leif Jacobsen. Den vänder sig till barn från 9 år och har ett läsbarhetsindex (LIX) på 20 och får tre av fem punkter ifyllda på Hegas’ egen mätare när det gäller svårighetsgrad. Det är 98 sidor i stort lättläst typsnitt och innehåller svartvita kartor respektive informationstavlor som berättar fakta om BMX-banor och cykling. Illustratörer är Anders Backlund (logga och figurer) och Jimmy Wallin (omslag och kartor).
Så himla perfekt handlar om ett gäng cykelintresserade ungdomar. Det här är en fristående fortsättning på Hur grymt som helst, som jag inte har läst, men det gick väldigt bra att komma in i texten. Serien kallas BMX Gripen och detta var alltså del 2.
Fille, Sacke, Maja och Tore är fyra kompisar som gillar att cykla. Jag har inte lyckats räkna ut hur gamla de är men jag gissar på elva, tolv. De har bildat en cykelklubb och ska försöka få den godkänd så de kan ha riktiga tävlingar. Men det är mycket som behöver fixas först! Mycket mer än de räknat med … Tack och lov har de fått hjälp av herr Olsson och den nya banan ligger bakom hans gård. Kanske kan han hjälpa till med fler saker?
Det är lättläst och kul med ett bra tempo i texten. Händelserna berättas ur Sackes perspektiv även om det är i tredjeperson; det är han som fokaliseras. Dialogen känns trovärdig och lagom kaxig, och jag gillar att Maja är den som är den som verkar driva på för att ordna allt för klubbens bästa. Ska de få sin bana godkänd? I så fall skulle det helt enkelt bli så himla perfekt!
Ordlistan för BMX längst bak i boken är toppen för alla oss som inte känner till den här sporten sedan tidigare. Jag kan rekommendera den här boken till både tjejer och killar, med eller utan cykelintresse från början.
Jeanette Palm
Här kan du köpa Så himla perfekt:
Bokhemligheter 