Om böcker för barn och ungdom

Månadsarkiv: januari 2017

 

det-overgivna-barnhemmet

Det är fart och fläkt i Erika Svernströms senaste bok, Det övergivna barnhemmet (Idus förlag 2016), som är ett slags äventyrlig spökhistoria för 9-12 år. Det händer mycket hela tiden, vilket delvis förstärks av långa meningarna med flera bisatser, en berättarstil som jag känner igen från de både föregående böckerna av författaren (de humoristiska berättelserna om Surtanten Birgitta). Jag hinner knappt hämta andan mellan varven, där ett agerande hela tiden följs av ett annat. Detta gör att det blir lätt stressande att läsa, som jag ser det, men det är väl så de unga vill ha det?

Sommarlovet har just börjat och Alvins mamma tar med sig barnen till ett gammalt hus på landet, som hon har hyrt under två veckor. Huset har tidigare varit barnhem men ingen har bott där på tjugo år. En fråga som dyker upp ganska omgående är varför inte pappa följer med på semestern? Är det något som mamma inte berättar? När de kommer fram visar det sig att hyresvärden är synnerligen hemlighetsfull, och Alvin blir misstänksam. Hur kommer det sig att ingen har hyrt huset på så länge? Vad var det egentligen som hände med barnhemsbarnen?

Historien som rullas upp är invecklad, med flera kopplingar till det som hände för tjugo år sedan. Även i nutid finns en mängd olika trådar och det är ett antal personer att hålla reda på i handlingen. Ibland måste jag bläddra bakåt och läsa om för att komma ihåg. Men jag älskar böcker med någon form av historisk koppling, och här har vi en intressant vinkling, även om det kanske är en väl komplicerad bakgrund som målas upp. Speciellt med tanke på åldersgruppen. Fast särskilt läskig kanske jag ändå inte skulle kalla den.

Det är ett hejdundrande tempo och spännande vändningar och många olika berättargrepp, bland annat olika berättarröster, brev och tidningsartiklar. Detta gör dels att texten blir varierad och rolig att läsa, dels att det blir lite förvirrande med tanke på berättarrösterna. Första kapitlet börjar med att Alvin berättar i förstaperson i preteritum (dåtid) och sedan glider det i andra kapitlet över i tredje person, med ett nära perspektiv på mamma Eva istället. Det blir lite annorlunda att följa berättelsen ur en vuxen synvinkel i de flesta kapitlen, och hon omnämns som ”Eva” i dessa kapitel. Sedan finns det ytterligare en variant där det är en blandning av ”mamma” och ”Eva”. Jag förstår egentligen inte syftet med dessa olika röster, varför Alvin får berätta sina sex kapitel, och varför han får just dessa när mamman är den som för historien framåt i alla övriga kapitel?

För övrigt är Det övergivna barnhemmet en spännande och fiffig berättelse, och stundtals en riktig nagelbitare som är svår att lägga ner. Det är mycket action i upplösningen med stor dramatik när allting får sin förklaring. Handlingen är som sagt aningen komplex men allt hänger ihop i det välplanerade slutet.

Här kan du köpa Det övergivna barnhemmet:

Adlibris

Bokus

Idus förlag

Annonser

 

elsa-i-london

Ann-Charlotte Ekensten är en produktiv författare som debuterade 2014. Hon har lyckats få totalt 20 böcker publicerade sedan dess och fem till är planerade att släppas i augusti. Elsa i London (Nypon förlag 2016) är en lättläst bok, men med sina 54 sidor är det en förhållandevis lång text, utan illustrationer. Titeln är klockren och det härliga omslaget är ett collage i milda, bleka pasteller gjort av duktiga Anna Winberg.

Berättelsen riktar sig till barn från 12 år och har läsbarhetsindex (Lix) 15. Med Nypons egen nivå blir detta 2 av 4, det vill säga ”nästan lättläst”. Rent allmänt talar man om att Lix upp till 25 är ”mycket lättläst”, som till exempel barnböcker. För en person utan lässvårigheter är detta en bok som går att läsa ut på ungefär en kvart. Det är stort typsnitt och korta stycken. Dessutom är den behändig i sitt lilla format, vilket jag har påpekat tidigare angående Nypons böcker. Lätt att ta med sig i väskan också!

Elsas faster frågar om hon vill följa med henne till London över en långhelg. Tessan arbetar med att köpa in kläder till en stor butik och ska gå på modemässa. Elsa blir överlycklig, och vill väldigt gärna åka till London – hennes drömmars stad. Men kommer att pappa att säga ja? Och hur blir det då med provet i engelska på fredagen när Elsa ska åka? Några hinder finns det att hitta lösningar till innan det kan bära iväg.

Elsa älskar kläder och särskilt skor, så hon vill shoppa mycket i London. Bästa vännen Noor tipsar henne om att det finns gott om second hand-butiker i London med fräcka kläder, som ingen annan har. Dessutom är det ju bra med återvinning för miljön och förmodligen är begagnade kläder dessutom billigare än nya kläder. Elsa tvekar. Ska hon verkligen köpa kläder och skor som någon annan har använt? Elsas inställning framgår tydligt av följande citat: ”Det finns ju så mycket nytt att välja bland, och det behöver inte alls vara dyrt” (sid. 9). Ska hon få en annan uppfattning under resans gång?

Väl framme i London kikar de i affärer, upplever stämningen i den härliga storstaden och dricker te och äter scones. Men Elsa vill även passa på att besöka det kända vaxkabinettet, Madame Tussauds’s, där kändisar finns porträtterade som vaxdockor. Skådisar, popstjärnor, politiker – spännande människor överallt. Elsa hoppas få se sin idol, Johnny Depp, och ta en selfie med honom att skicka till Noor. Dockorna där ser ju nästan levande ut. Men allt är kanske inte som det ser ut …?

Huvudpersonen i Elsa i London är en charmig och positiv tjej i femtonårsåldern, som själv berättar i förstaperson. Det är ett fint tempo med roliga och intressanta händelser som avlöser varandra. Från början framställs Elsa som något ytlig; hon pratar mest om kläder, smink och shopping. Jag måste erkänna att jag inte var särskilt förtjust i henne då. Faster Tessan däremot, som arbetar i modebranschen, är cool och miljömedveten, och en bra förebild för Elsa. Min uppfattning om Elsa ändras allt eftersom jag läser, det blir ett slags aha-upplevelse, för både henne och mig. Det är uppfriskande att se henne utvecklas under resans gång. Flera faktorer samverkar och gör nämligen så att hon får sig en och annan tankeställare. Ekensten vill få läsaren att tänka till, att reagera och agera, precis som hon låter Elsa göra.

Jag hoppas vi får läsa mer om Elsa i framtiden, men än så länge är inga uppföljare planerade. Jag håller tummarna, för det här är bra!

Här kan du köpa Elsa i London:

Adlibris

Bokus

Nypon förlag