Om böcker för barn och ungdom

Månadsarkiv: maj 2016

Hannes hjärta Jenny

Hannes hjärta Jenny av Sofia Hedman (Idus förlag 2016) är en bok för mellanåldern. Omslaget är urläckert och listigt gjort, tycker jag. Gillar att både titel och författare står på skosnöret.

Som titeln antyder handlar Hannes hjärta Jenny om när man blir lite så där lagom pirrigt förälskad för första gången. Om den åldern när man skickar lappar till varandra i klassrummet och frågar chans. Vem minns inte hur det var då?

Hannes och bästa kompisen Samuel ska börja femte klass när berättelsen börjar. De har haft en härlig sommar med mycket skejting, sol och bad. Men trots det börjar Hannes längta tillbaka till skolan och kompisarna. Och det är den där första skoldagen som det händer!

Han har sett Jenny hur många gånger som helst tidigare och aldrig tänkt på henne på något särskilt vis. ”Hon har alltid varit en av tjejerna i klassen. Punkt slut” (sidan 15). Men nu fastnar ögonen på henne. Han fattar inte vad det är är med honom. ”Pang bara. Där står världens sötaste tjej” (sidan 16). Men vad ska han göra? Han borde väl fråga chans? Och vad har man en bästa vän till om inte …? Hannes ber Samuel hjälpa till och då kan väl inget gå galet? Eller?

Från början hade jag svårt med tonen i berättarrösten, som tillhör Hannes själv. Han berättar historien för en tänkt lyssnare, och säger bland annat ”Du tror kanske att det är lätt? Kanske tycker du att det är lätt att fråga chans” (sidan 48). Språket är kortfattat och påminner mycket om talspråk i sin struktur. Det är lättläst och rakt. Vissa av hans uttryck tycker jag  känns ”vuxna” men ju mer jag lärde känna killen desto mer gillade jag honom och jag läste med ett leende på läpparna. Det tog ett tag alltså, men han växte på mig och blev en mysig bekantskap. En kul grej är att alla rubriker följer samma mönster, med början ”Världens största idiot” och vidare till ”Världens sötaste tjej”.

Jag tror att både tjejer och killar kan ha behållning av den här boken, även om den är skriven ur en killes perspektiv. Den där första kärleken slår nog till ungefär lika för båda könen. Jag kan varmt rekommendera Sofia Hedmans bok.

Här kan du köpa Hannes hjärta Jenny:

Adlibris

Bokus

Idus förlag


Surtanten2

Surtanten Birgitta och mc-knuttsjakten av Erika Widell Svernström är en fartfylld uppföljare till hennes barnboksdebut om den sura tanten som blir vän med fem barn i huset där hon bor. Jag recenserade den första förra sommaren här på Bokhemligheter. Det är ganska tjocka böcker men de har stort typsnitt, vilket gör dem enkla att läsa, så det gör inget. Då och då dyker det upp roliga svartvita illustrationer, som är gjorda av Sara N. Bergman.

Jag blir glad av att läsa den här berättelsen, jag småler ofta och förundras över hur många turer det är – hit och dit, fram och tillbaka – den ena mer osannolik än den andra. Det är från Halmstad till Paris och tillbaka igen. Det är biljakter och motorcykeljakter och flygplansresor som avlöser varandra. Det är både förväxlingar och förvecklingar. Hejdlöst tempo.

Lennart von Spetsnäsa är naturligtvis med och ställer till det på sitt själviska och beräknande vis. Till läsarens glädje råkar han illa ut på än det ena än det andra sättet. Man vill att han ska göra bort sig. Den här gången ger han sig lag med mc-gänget i Halmstad och tar dem till hjälp. Men vem ska gå segrande ur striden – Spetsnäsa eller Surtanten Birgitta? En av trådarna i historien är Birgittas ungdomskärlek som på något mystiskt vis dyker upp. Den som har läst den första boken vet att han hade en roll där också. Ska han få tillfälle att förklara sin kärlek till henne nu?

Svernström skriver väldigt humoristiskt och jag tycker att den här historien är både roligare och finurligare berättad än den förra. Var får hon allt ifrån?

Jag måste erkänna att jag känner mig som en surtant själv ibland. Men det kan jag garantera, att så här rolig och finurlig som Birgitta är, det har jag aldrig varit. Så jag kanske inte är någon riktig surtant ändå.

Här kan du köpa Surtanten Birgitta och mc-knuttsgänget:

Adlibris

Bokus

Idus förlag


Utan att säga hej då

Utan att säga hej då av Kerstin Erlandsson-Svevar (Hegas 2011) är en lättläst bok från 14 år. Den handlar om en tjej och en kille som är allra bästa kompisar. De gör alltid saker tillsammans: ”Ja, nästan allting faktiskt” (sidan 17). Berättelsen skildras i förstaperson ur flickans perspektiv och därmed kommer jag som läsare väldigt nära huvudpersonen.

En dag när de som vanligt pluggar ihop, sätter han sig rätt nära henne, närmare än vanligt. Han vill berätta något: ”Jag förstår direkt vad du ska säga. Jag hör det på din röst. Ser det i din blick” (sidan 15). Vad händer med två kompisar om en vill vara mer än vän? Blir allt förstört då? För att slippa höra vad det är killkompisen vill säga, drar tjejen till med en lögn. Hon säger att hon ska träffa någon annan. Hon vet inte var hon får det ifrån. ”Du skakar på huvudet. Sedan går du. Utan att säga hej då” (sidan 16). Men tänk om hon ångrar sig? Är det för sent då? Där hade vi förresten titeln, redan på sidan 16. Jag älskar när titeln finns med i texten och har alltid ögonen öppna ifall den ska dyka upp.

Det är flera turer i handlingen och det finns ett driv som gör att jag vill läsa vidare trots att det ligger ett slags oro mellan sidorna. Det är som om jag väntar … Jag känner på mig att något ska hända. Att kunna skapa sådana känslor hos läsaren och smyga in en obehaglig stämning mellan raderna – det tycker jag är väldigt skickligt gjort av en författare.

Jag blir väldigt berörd av den här berättelsen och tycker mycket om stämningen i den. Den är gripande och ärlig. Kerstin Erlandsson-Svevar säger i intervjun längst bak i boken, att ”mitt största intresse är ord, därför att man kan göra så mycket spännande med dem” (sedan 110). Jag tycker att hon lyckas mycket väl med att gestalta både kärlek, förtvivlan, dramatik och sorg i den här relativt korta boken. Väl avvägda ord, känsligt och fint uttryckta tankar. Läs den!

Här kan du köpa Utan att säga hej då:

Adlibris

Bokus

Hegas