Här kommer äntligen min recension av del två i Elisabeth Östnäs’ trilogi om stenåldersflickan Turid, Krigstid (Berghs Förlag 2016). Den är lika intressant, fängslande och faktaspäckad som den första. Tonen är korthuggen och språket kargt, på ett läckert vis. Jag vill inte avslöja för mycket för dem av er som händelsevis ännu inte har läst den första boken. Men en kort sammanfattning av händelseförloppet i inledningen är nog dessvärre oundvikligt.
Den andra berättelsen tar vid där den första slutade. Turid Ulvsdotter och hennes träl Unna är de enda överlevande efter att deras by har utplånats av varjagerna. De måste fly, naturligtvis till fots. Turid vet att hon har en väg utstakad för sig, men inte vart den bär. De utgår från Åslunda i Skåne och får sällskap av farandefolket och deras ledare Arjat när de vandrar mot Torsåkra, där Kung Adil är storkonung. Lyckligtvis känner han igen Turid, som har träffat honom en gång på en resa tillsammans med sin far. Tillsammans ger de ger sig genast av mot Hedeby, rustade för krig mot de vidriga varjagerna som dödade Turids folk. Turid hoppas på att där träffa sin trolovade Frode. Vill han fortfarande ha henne nu när hon inte längre har något rike?
Turid är en häftig hjältinna med många bra egenskaper. Dessutom har hon en fantastisk förmåga som både hon och andra får nytta av‚ hon kan sia och läka. Turid har samiskt blod och är noajdi (nåjd) vilket innebär att hon kan resa i andevärlden, den ”mellanvärld” en människa hamnar i mellan liv och död. Hon kan hämta tillbaka folk. Allt hon äger bär hon med sig på färden, några få ting och sina minnen. Hon måste hela tiden intala sig vad hon är, vem hon är. ”Jag är Unnas husmor och Åslundas drottning. Jag är völva och vandrerska” (s 7). Beväpnad med det vackra spjutet Vindorm känner sig Turid som en krigare. Men kommer de två kvinnorna att klara sig i denna våldsamma värld helt på männens villkor, där Turid varken kan skydda sig själv eller sin slav?
Det är sällan som jag känner mig så närvarande i en text, och upplever både lukter och syner på ett väldigt tydligt vis. Just att det är ur en ung flickas perspektiv som vi får uppleva vikingatiden, med allt vad den innebär, är ovanligt och spännande. Vänskapen som spirar mellan Turid och Unna är ömt och rörande gestaltad. Östnäs’ berättelser är speciella; när vi går där bredvid Turid känner också vi röken sticka i näsan, rädslan bulta i halsen, ser blodet pulsera ut ur djuren och får kväljningar av den söta klibbiga blodstanken. Östnäs är en kunnig berättare och jag uppskattar alla fakta som sprängts in i berättelsen, i nästan varenda mening, utan att det på något vis känns tungt. Hon värjer inte för att skildra blod och död, hon låter Turid berätta rakt upp och ner vad som händer, hur hon upplever saker och ting – utan förskönande omskrivningar. Här får vi så målande bilder av den tiden att det är som att gå på bio. Jag skulle inte heller bli förvånad om det här blir film, så småningom.
Språket är så exakt att varje ord får en mening, som läsare fylls jag av intressant information och kunskap. Orden är i viss mån gammaldags, många som jag känner igen, andra inte. Det är sånt som gör den här skildringen så trovärdig. Det är inte bara fakta om kläder, mat, verktyg och sysslor utan även hennes tankar och språk gör att Turid framstår som en verklig person från vikingatiden. Ordlistan längst bak i boken är praktisk och en stor hjälp för att förstå ord som till exempel fränka, göpa och völva.
Det är spännande, det är rått och det känns stundtals som att klafsa runt i dynga och träck. Det här är en blivande klassiker, en fantastisk och nödvändig historieskildring för alla skolor i Sverige och Norden. Kan varmt rekommenderas! Från 13 år.
Här kan du köpa Krigstid:
Madeleine Bäck debuterar med Vattnet drar, som är den första boken i en trilogi. Den är utgiven av Natur & Kultur 2016 (fast det står 2015 i den), och är en rejäl klump på 421 sidor. Boken är fantastiskt vacker. Den är mjuk och len att hålla i handen, och sidorna har en härligt blågrön matchande kant längst ut. Så genomtänkt och snygg!
Vattnet drar är en välskriven realistisk så kallad cross-over (ungdomsroman/ung vuxenbok) i den ”nya” svenska fantasy-genren som har vuxit fram på senare tid. En av föregångarna är Engelsforstrilogin, som inleds med Cirkeln (Rabén & Sjögren 2011) och som tilldrar sig i Bergslagen. Det är en blandning av fantasy och skräck mot en realistisk fond. Huvudpersonerna är både unga och vuxna och händelserna och problemen i texten känns snarare mer riktade mot en äldre läsarkrets än en yngre. I Bäcks roman tilldrar sig det mesta av handlingen i och omkring en liten bruksort i Gästrikland. Vi får lära känna ett antal personer och det händer mycket på olika plan, det är många trådar som ska vävas samman.
Det hela inleds med ett inbrott i Ovansjö kyrka. Den hyfsat sympatiske Viktor och hans så kallade vänner, som är en bunt misslyckade smågangstrar, ska stjäla madonnafiguren som finns i kyrkan. Det är meningen att den ska säljas för det kan bli riktigt bra betalt. ”En auktionskille med extraknäck […] har gett dem ett säljpris på nära en halv miljon, minst” (s 9). Det råder en hård stämning mellan killarna i gänget, men främst i en riktning: från ledaren Calle till de andra, inklusive hans flickvän Jenny. Jag avskyr Calle redan från de första sidorna. Seriös planering verkar inte vara ett av hans starkaste personlighetsdrag, så självklart är madonnafiguren både större och tyngre än de har räknat med och får inte plats i väskan de har tagit med sig, vilket också gör att den redan hetsiga stämningen stegras. Alla är arga på varandra och osämjan pyr som en glödande svulst. Mitt i kalabaliken råkar Viktor av en händelse få syn på något som glimmar till nere vid golvet. Det är en oljeskimrande sten som verkar besitta något slags kraft och det känns både kittlande och skrämmande på en gång. Han bara måste ha den och hugger ut den ur kyrkans stengolv med en kofot. När han äntligen får hålla den lena stenen i sin hand är den lika varm som han. Hur är det möjligt? Och vad är det egentligen för krafter som Viktor sätter igång när han drar loss stenen? Kan ens Viktor hantera dem?
Skildringen av vardagslivet i det lilla samhället är minst lika skrämmande som de övernaturliga inslagen. Den illegala sprithandeln frodas bland ungdomarna och styrs med järnhand av den obehaglige Harta – ortens egen maffiaboss, han som har makt: ”Över pengar, människor och hela Hofors” (s 79). Den nyskilde kommunreportern Mattias Jäder och fotografen Shirin Amadi får i uppdrag att skriva om spritförsäljningen bland ungdomar och börjar nysta. De kommer en helt annan historia på spåren. Krister Svedin, på Länsstyrelsens avdelning för djurskydd, verkar ha magiska händer när det gäller att lugna och läka djur, men nu är det något sjukt som händer med honom. Vad är det för mardrömmar han har börjat få? Är det dröm eller verklighet när han en natt får besök av den våtblanka, hudlösa varelsen som suger sig fast kring hans läppar? Kanske inte lika overklig men minst lika hal är den korrumperade lokalpolitiker som skor sig på invånarna i trakten. Och vem är Gunhild, den märkliga äldre kvinnan i skogen?
Vattnet drar är en spännande berättelse med driv som ger läsaren ger kalla kårar av olust. Det beror både på de övernaturliga inslagen och på det mer realistiska i vardagen. Kraften i naturen är både lockande och skakande. En uråldrig ondska, som har legat dold under lång tid, väcks till liv. Det som börjar som en aktivitet för att några ungdomar är uttråkade och omotiverade att göra något vettigt denna heta sommar, utvecklas till något de aldrig hade kunnat föreställa sig.
Språket är snyggt, tonen är trovärdig och dialogen kaxig och träffsäker. Det är ett väl använt grepp att hoppa mellan olika karaktärer och det gör läsupplevelsen omväxlande. Det är ett myller av olika inblandade här, de flesta vuxna. Jag funderar under läsningen på hur Bäck ska lyckas binda ihop dessa olika trådar, vart det hela ska leda och det lämnas flera cliffhangers. Jag ser fram emot nästa bok i serien, Jorden vaknar, som släppts i början av 2017. Madeleine Bäck har skrivit en riktigt spännande ungdoms- eller ung vuxenroman, med ett antal intressanta karaktärer och framför allt en läcker miljö och en annorlunda handling. Jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen!
Här kan du köpa Vattnet drar:
Bokhemligheter 