Syster Varg är den sjätte boken utgiven på Sagolikt Bokförlag av Anette Skålberg med illustrationer av Katarina Dahlquist. Förlaget drivs av dessa båda tillsammans. Anette Skåhlberg har bl. a. skrivit den lättlästa serien om Maya och havsfolket, och även den har illustrerats av Katarina Dahlquist. De verkar sköta förlaget tillsammans och det går inte att säga annat än att det är ett lyckat samarbete. Syster Varg är på 116 sidor och är tänkt att passa åldern 8-12 år. Den innehåller mängder av svartvita illustrationer i olika storlekar, alla mycket fina. Pärmens insida är klädd med grenar, på vissa sidor ligger vilda hårlockar slingrande, på andra sträcker sig långa revor av buskar eller knotiga grenar. Effektfullt! Dahlquists fräcka svartvita teckningar passar utmärkt till texten och är verkligen läckra. Vargen på sista uppslaget är underbar!
Syster Varg handlar om Sandra, som själv berättar historien i första person imperfekt. Läsaren kastas in i handlingen på ett annorlunda sätt när Sandra inleder med denna mening: ”Jag är elva år men känner mig som etthundraelva.” Sedan fortsätter hon med att tala om vad som hände för ett år sedan, när hon fyllde tio år. Mitt under kalaset kom polisen och hade hittat en flicka som de trodde var Sandra. För läsaren känns det lite förvirrande ett kort ögonblick, innan jag får klart för mig att polisen hade tagit fel. I själva verket var det Sandras tvillingsyster Teresa som de hade hittat, hon som försvann i skogen för sex år sedan! Det är hon som är Syster Varg.
Tea, som systern kallas, har bott hos en vargflock sedan hon försvann i skogen som fyraåring och har nästan glömt hur det är att vara människa. Hon kan inte prata, utan morrar och ylar – precis som en varg. Hon klarar sig bra ute i skogen och äter till och med råa och blodiga köttstycken från en älg som ledarvargen dödat. Det är väl det enda sättet att överleva? Nu när familjen har återförenats med sin dotter, försöker de få Tea att anpassa sig till det vanliga livet. De vill förstås att hon ska bo tillsammans med dem igen, och lämna vargarna. Men det är inte lätt. Tea känner sig inte hemma bland människorna, åtminstone inte till en början. Frågorna hopar sig. Ska hon kunna gå i skolan? Hur kommer de andra barnen att reagera när Sandra plötsligt visar sig ha en syster? Och vad händer om Tea börjar yla?
Texten är välskriven och lättläst och har ett fint driv och bilderna förhöjer verkligen läsupplevelsen. Det är spännande från första sidan. Det höga tempot understryks genom de relativt korta meningarna. Ibland känner jag mig nästan lite andfådd. Även om den här boken inte ingår i någon ”lättläst” serie är det säkert så att bruket av korta meningar i allmänhet underlättar läsförståelsen.
Det enda jag skulle kunna invända mot är trovärdigheten, som jag funderar över. Då menar jag inte det faktum att Tea har levt hos vargarna – det köper jag, det är ju fantasy. Nej, jag tänker på familjens reaktion när Tea hittas, hur snabbt hon förväntas anpassa sig till sin familj och hur barnen i skolan agerar och … Nej, jag stoppar där. Läs själva! Och jag rekommenderar att inte börja med att läsa baksidestexten på Syster Varg, för jag tycker att det avslöjas för mycket. Delar av det som jag uppfattade som spännande och överraskande i boken, tappar delvis sin effekt om man läser på baksidan. Men det här är en spännande och välskriven bok!
Jeanette Palm
2014-01-29
Här kan du köpa Syster varg:
http://www.adlibris.com/se/bok/syster-varg-9789197668187
http://www.bokus.com/bok/9789197668187/syster-varg/
Jag vill tipsa alla barn i åldern 9-13 år (eller deras föräldrar) om en tävling på Panda Planet, WWF:s sida för barn. I morgon startar tävlingen och 5 vinnare får varsitt exemplar av Elefantförarens hemlighet! Läs gärna intervjun med författaren också!
http://pandaplanet.se/blogg/ny-tavling-strax
En hästbok som inte handlar så mycket om hästar som om längtan – det är vad Hästpoloprinsen är. Författaren Sara Schiöld, som här debuterar, är själv både allergisk mot och rädd för hästar. De vackra illustrationerna i boken är gjorda av Margareta Nordqvist.
Alice älskar hästar mer än något annat, men har aldrig ens varit i närheten av en riktig häst. På landet har hon tillverkat en låtsashäst som hon går och längtar efter, med riktig man, svans och sadel. Om hon har tur får hon åka dit på pappas motorcykel. Kanske låtsas hon att även det är en häst?
Plötsligt dyker en ny pojke upp på gården i stan. Han cyklar omkring och svingar en klubba. Med pricksäkerhet träffar han tomma tablettaskar och glasspapper som ligger och skräpar på marken. Alice och lillasyster Linn har ett eget hemligt ställe under balkongen, ett ställe som ingen känner till, utom mamma och pappa förstås. Men en dag hittar Alice en glasspinne under balkongen. Någon har varit där!
Det är lätt att bli förälskad i Hästpoloprinsen, precis som Alice nog blir lite förälskad i sin hästpoloprins. Vem är han egentligen?
Detta är en bok om vänskap, mod, längtan och på sätt och vis om både uppfyllda drömmar och drömmar som slås i kras. Den är välskriven och språket är lättläst samtidigt som det finns ett djup i berättelsen.
Huvudpersonen Alice känns ganska ung och barnslig och därför passar boken bäst för de lite yngre barnen i mellanåldern eller ännu yngre barn. Berättelsen väcker frågor och ger inte alla svar. Möjligtvis kan en vuxen behöva lyfta fram den lite för att barnen ska förstå hur bra den är. Därför tror jag att Hästpoloprinsen passar allra bäst som högläsningsbok, i klassen eller inför nattningen.
Här kan du köpa Hästpoloprinsen:
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9789189610804
http://www.bokus.com/bok/9789189610804/hastpoloprinsen/
http://www.kikkuli.com/boksidor/hastpoloprinsen.htm
Isme är den andra delen i trilogin om drakarna i Storlandet. Jeanette Palm recenserade förra veckan den första boken, Archie, som jag alltså inte har läst. Det finns dock en förklarande bakgrund i inledningen av denna fortsättning, så det är inga problem att komma in i handlingen. Dessutom presenteras både människor och drakar och det finns en bra karta längst fram.
Boken har ett vackert omslag och fina illustrationer av Elin Nilsson. Däremot stör det mig att sidnumren i inlagan sitter så långt ner.
Jag vill klargöra att fantasy inte är min favoritgenre. När jag började läsa upptäckte jag ändå till min glädje att det var riktigt spännande. Åtminstone till en början. Detta skulle ha kunnat bli en fantastisk bok – vilket barn i mellanåldern gillar inte drakar?
Dessvärre tappade jag intresset ganska snart. Det finns nämligen en del som distraherar. Det förekommer syftningsfel, alltför många ”SUCK”, ”HAHA”, ”du milda måne” och andra repetitioner, underliga dialoger som inte för handlingen framåt med flera redigerings- och korrekturfel. Även om man bortser från detta har jag svårt att hålla läsintresset uppe. Problemet ligger i handlingen.
Kärleken är lycklig men utan glöd, livet går sin gilla gång. De svåra hinder och hot som finns att ta sig an och de problem som uppenbarar sig löses i en handvändning, så det hinner aldrig bli riktigt spännande. En stor del av boken är utfyllnad.
Mitt tips till författaren är att inför publiceringen av den sista delen i trilogin ta hjälp av en riktigt duktig redaktör som kan hjälpa henne att lyfta berättelsen, som egentligen har stor potential. Fantasy är en populär genre och en bok om drakar skulle kunna bli en bästsäljare, men då krävs att de problem som uppstår blir betydligt mer svåröverstigna än i Isme.
Här kan du köpa Isme:
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9789185889600
Archie utkom på Lumio förlag 2012. Det är den första i en fantasyserie om draken Archie, hans drakförare Edi och övriga som bor i Byn vid Västra Havet. På försättsbladet till berättelsen får vi en lista på deltagare och en karta, fint illustrerad i svartvitt av Elin Nilsson. Detta gör att läsaren lätt kan hänga med i berättelsen.
Archie tar sin början när Edi är ca sexton år. Tidigt i texten får läsaren veta att Edi är byns drakväktare och att han har tagit hand om draken Archie sedan han föddes. Det är endast Mäster som känner till detta uppdrag. Edis pappa Pavel har varit försvunnen i många år och befaras vara död. Edi bor hos sin mamma Lydia, men ska nu flytta ut till Dimön och Archie. De ondskefulla magikerna sägs vara borta sedan länge, men är de verkligen det? Och kan man lita på drakarna? Eller finns det fog för byfolkets oro?
En spirande kärlekshistoria mellan Mästers dotter Minna och Edi lockar säkert läsare i viss mån men jag saknar glöd. Inte ens när Edi friar till Minna sker detta med någon vidare värme, det berättas mest i förbigående. Det byggs heller inte upp någon förväntan angående kärleken utan allt berättas rent faktamässigt på ett abrupt sätt och känns inte riktigt trovärdigt.
Ibland är texten övertydlig, som om författaren inte riktigt litade på läsaren: ”Edi stirrade på henne med stora runda förvånade ögon” raskt följt av ”Han tystnade och kände förläget rodnaden sprida sig upp över öronen” (sidan 33, min kursiv). Jag tror att texten skulle må bra av en rejäl genomgång för jag har även hittat många slarvfel i korrekturet, onödiga upprepningar av småord och t.ex. frågetecken på fel ställe i repliker, som här: ”Ska jag bo ensam då, frågade hon oroligt?” Eller grammatiska fel som ”Gläntan var deras från början, ansåg dem” (sidan 210). Dessvärre stör dessa korrfel min läsning.
Men om vi bortser från det tekniska, är det helt enkelt inte tillräckligt spännande, enligt min smak. Det är synd med tanke på att det är en sådan välgjord miljö och ett intressant ämne. Jag tror att det hänger på att det inte finns någon överhängande fara eller reell fiende som hotar friden i Byn. Visst, vid något tillfälle nämns några rövare, och de dyker också upp, men det är inte tillräckligt. De stryker omkring i periferin. Jag jämför med Riddar Kato i Mio min Mio, Tengil i Bröderna Lejonhjärta eller Voldemort i Harry Potter-böckerna. Här talar vi om verkligt grymma motståndare. Jag skulle så gärna vilja säga att det här var en spännande, mysig och välskriven bok, men jag vore inte ärlig då. En detalj som jag lade märke till var att berättaren sammanfattar spännande händelser i efterhand istället för att låta läsaren delta i dem i nuet. Detta gör givetvis att spänningen mattas av.
Språket är stundtals välformulerat, samtidigt som det vid andra tillfällen kryllar av onödiga slarvfel och klichéer. Det gör texten lite ojämn. Tempot är långsamt och trevligt men aningen händelsefattigt. Jag saknar helt enkelt driv.
Jeanette Palm
Här kan du köpa Archie:
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9185889474
http://www.lumio.se/archie.html
God fortsättning! Lite segt att komma upp på morgnarna efter all ledighet, men nu är det snart dags för årets första recension och lite nyheter i fråga om bloggen. Jag kommer att lyfta ut vissa delar som handlar om mina egna böcker och mitt författarskap. I stället blir detta en blogg framför allt ägnad åt recensioner och boktips för mellanåldern. Det är fortfarande både jag och Jeanette Palm som recenserar, men jag kan tänka mig att ta emot en del gästbloggare också. Hör gärna av er om ni önskar få en bok recenserad eller om du vill gästblogga på bokhemligheter! Mailadress: asa.ohnell[snabela]outlook.com
Om du vill läsa mer om mina böcker och mitt författarskap, få skrivtips osv. kommer du efter hand att hitta den informationen på www.asaohnell.com
Du har väl inte missat att Bokhemligheter även har en facebooksida? Gå gärna in och gilla den, så får du uppdateringar på inläggen.
Hjälp gärna till att sprida information om denna blogg till alla som har intresse av böcker för barn i mellanåldern, exempelvis lärare, bibliotekarier, föräldrar, bokhandlare och förlag! Tack!
Nästa recension kommer i morgon. Håll ögonen öppna!
Åsa
Bokhemligheter 
