Om böcker för barn och ungdom

Månadsarkiv: september 2015

Bokbloggare

Sally Green som har skrivit trilogin om Nathan i Half Bad

och Elisabeth Östnäs, som skrivit Sagan om Turid – Kungadottern på besök.

Bloggträff på Bokmässan

Intressanta författare intervjuas om sitt skrivande.

Bokbloggare3

 Vi var ett gäng bokbloggare som minglade och hade trevligt.

Annonser

Sagan om Turid-Kungadottern

Den egensinniga och kaxiga kungadottern Turid vill helst av allt lära sig skriva och vara fri att resa till främmande platser – inte bli drottning. Hon ser inte heller fram emot att gifta sig med sonen till sin fars bästa vän, som hon aldrig har träffat! Turids mamma dog i barnsäng och hon har vuxit upp med styvmodern Ingeborg, faderns nya hustru. Som ung var hon sommartärna och, blond och vackrast av alla, drog hon blickarna till sig när hon barbröstad gick omkring med sädesaxen i håret. Hon är sejderska, en som kan tala med andar och se in i framtiden. Hon och Turid har aldrig kommit överens, och Ingeborgs ord är lika hårda som hennes örfilar. Turid blir allt trotsigare ju äldre hon blir och det är tack vare den älskade brodern Njord, bästa vännen Sten och trälen Unna som hon står ut med den bryska och kärlekslösa styvmodern.

Saker och ting förändras när Turid träffar Holme, som med sitt svarta, toviga hår och mörka skinn påminner om henne själv. Först nu får hon veta att han kände hennes mor och mormor och han berättar att Turid äger en speciell kunskap, förd i arv från mormor. Hon är en noajdi – en klok, en vis – och hon kommer att lära känna sin kraft nu under sitt femtonde år. Medan Ingeborg planerar för bröllop blir den kalla vintern allt mer tärande. Man offrar tre hästar till gudarna i ett blot. För Turid är det naturligt att inte vare sig djur eller vissa i byn lyckas överleva en vinter. Hon har en överlägsen inställning till trälarna men tycker för den skull mycket om Unni. De råa beskrivningarna av vikingarnas vardagsliv är intressanta, samtidigt som de är motbjudande och de tar läsaren med på en inre resa till det här avlägsna livet. Många detaljer och spännande händelser gör hela sagan levande. Miljön är övertygande, både beträffande natur, byggnader, mat, vardagssysslor och ritualer. Det jag reagerar mest på är den rått beskrivna förekomsten av död och blod, både bland Turids närmaste, djur och trälar och med den självklarhet som Turid ser sig själv som förmer än deras trälar. Östlund är en skicklig berättare och hon skriver inte läsaren på näsan. Det är intressant och lärorikt. En hel del gammaldags ord och specifika fackuttryck förekommer och ibland får jag helt enkelt gissa betydelsen. Längst bak i boken finns en flera sidor lång ordlista för den som vill lära sig de olika glosorna.

Från början har jag svårt med det sätt på vilket jagberättaren Turid förmedlar sin historia. Stilen känns aningen kärv och korthuggen, till exempel genom att de tre första meningarna börjar med ”Jag”. Men allt eftersom berättelsen fortskrider, blir jag mer och mer förtjust i Turid och hennes lite strama berättarröst. Den känns distanserad och objektiv på samma gång som den skälver av distinkta känslor och stämningar. Språket är definitivt en av de stora behållningarna med boken: ”Jag går ut. Ned till havet. Strandremsan är smal och skäggig av sjögräs” (s. 165). Jag njuter av hur orden skapar tydliga bilder för mitt inre, hur jag får vara med och se denna vikingaby och dess invånare, känna doften av hav och mat eller stanken av blod. Ser fram emot att läsa fortsättningen om kungadottern Turid.

Sagan om Turid – Kungadottern är utgiven på Berghs Förlag 2015. Här kan du köpa den:

Berghs förlag

Bokus


Jeanette

Hej!

Jeanette Palm här.

Nu har jag härliga nyheter! Det här är min blogg. Från och med nu är det jag som ska administrera Bokhemligheter – helt själv, utan grundaren Åsa Öhnells hjälpande hand. Det är nytt och spännande men läskigt och … alldeles … alldeles … underbart!

Jag älskar nämligen att skriva. Brev, mejl, dagbok, recensioner, rapporter, redovisningar, uppsatser, dikter, vuxentexter och berättelser för barn i olika åldrar. Manus av alla de slag. Och öga för ord har jag, för minsta komma om man ska vara petig. Och det är just vad jag är. Det tror jag de flesta av dem som känner mig kan intyga.

Mitt övertagande av Bokhemligheter medför än så länge inga direkta förändringar, utan jag kommer att fortsätta i stort sätt som tidigare, ”bo in mig” lite grand helt enkelt. Sedan kan jag mycket väl tänka mig att införliva flera nya idéer och förändringar på bloggen. Jag har till exempel redan nu bestämt mig för att satsa mer på böcker för äldre barn och ungdomar. Den första boken jag har recenserat i egen regi på bloggen faller inom den kategorin, nämligen 12-15 år enligt förlagets egen rekommendation, och är en riktigt spännande dystopi: Sveket av  Ursula Poznanski. Den ligger ute nu.

Snart kommer jag att lägga ut min recension av den spännande historiska barnromanen Sagan om Turid – Kungadottern av Elisabeth Östnäs, som handlar om vikingatiden.

Håll även ögonen öppna för Half Bad – Det mörka ödet av Sally Green. Det är den andra delen i hennes storsäljande trilogi om Nathan, som är son till ”den mäktigaste och mest ondskefulle svarta magikern någonsin”.

Hoppas vi ses här – ofta.

Välkomna till nya Bokhemligheter!


Sveket

Sveket är först ut i en dystopisk thrillertrilogi av den österrikiska ungdomsboksfattaren Ursula Poznanski. Hennes debutbok, Erebos, fick det tyska litteraturpriset 2011. Sveket är utgiven på Bokförlaget Opal (2014) och har 440 sidor. Översättningen är gjord av Sofia Lindelöf. Boken passar läsare i åldern 12-15 år och uppåt.

Huvudpersonen Eleria kallas Ria och är 18 år. Som elitstudent är hon framavlad genom provrör och har inga föräldrar. Handlingen utspelar sig cirka tre generationer framåt i tiden, någon gång runt nästa sekelskifte. Det mesta är täckt av snö och is i en enda lång vinter, och Ria och hennes kamrater har aldrig sett solen. De lever tryggt i väldiga glasbubblor, ”sfärer”, skyddade från den övriga befolkningen, som kallas ”primsen” eller de ”primitiva”. Dessa bor med sina familjer utanför i kylan och är indelade i flera olika klaner, den ena mer brutal än den andra, enligt informationen som alla matas med inne i sfärerna. Ria tillhör den lyckliga framgångsrika skara elever som är ämnade att ta över ledningen så småningom. Hennes specialkunskaper är språk, kommunikation och retorik och hon ligger sjua bland alla studenter på den viktiga rankinglistan. Hennes pojkvän Aureljo innehar förstaplatsen, och förväntas därmed bli president så småningom.

En dag råkar Ria av misstag höra ett hemligt samtal på väg hem från biblioteket. Sex ungdomar anklagas för att vara förrädare och ska avrättas. Talaren nämner studenternas rankingnummer medan Ria lyssnar spänt. Chockad hör hon att både Aureljo och hon själv är med bland de sex. Hon förstår ingenting!

En kort tid därefter får just dessa sex elitelever beskedet att de ska belönas med en resa till en annan sfär för att träffa Presidenten. Ria inser givetvis direkt vad som är på gång, men ska hon lyckas övertyga de andra att det här är en konspiration och att de kommer att skickas i döden? Och vad är det egentligen de har gjort för att bli avrättade? När tåget stannar på vägen inser Ria att hennes värsta farhågor har besannats och hon och de andra måste fly rakt ut i vildmarken för att undkomma sina egna ledare. Men hur länge kan de klara sig bland de vilda klanerna? Vilka kan Ria lita på?

Det är en läcker dystopisk värld som Poznanskis har skapat och miljön har hon verkligen lyckats väl med. Den är dyster och karg, obehaglig och skrämmande. Scener växer fram i mitt huvud och blir till ett tydligt landskap. Relationerna mellan studenterna är trovärdigt gestaltade och den välskrivna dialogen rinner fram över sidorna. Jagberättaren Ria är sympatisk, mogen och klok och jag gillar henne direkt. Språket är rent och träffsäkert, delvis tack vare den fantastiska översättningen.

Sveket är en sådan bok som man sträckläser. Lyckligtvis fick jag bok nummer två i trilogin skickad till mig innan jag ens hade avslutat den första, så det var bara att hugga in. Nu längtar jag efter trean.

Recension av Sammansvärjningen, del två, följer lite senare i höst.

Jeanette Palm

Här kan du köpa Sveket:

Opal

Adlibris

Bokus

 

 


20150821_122152

Jeanette Palm och jag.

Före sommaruppehållet lovade jag att Bokhemligheter skulle vara tillbaka i höst med spännande förändringar. Nu kanske ni undrar varför allt ser ut exakt som vanligt? Jo, det hela har blivit lite försenat. Men nu är det alltså på gång!

När jag startade den här bloggen recenserade jag mest själv. Ganska snart kom duktiga Jeanette Palm in i bilden (läs mer om henne här). Med tiden har jag fått alltför mycket att göra med mina egna böcker och sedan ett bra tag tillbaka är det bara Jeanette som recenserar, även om jag har administrerat bloggen.

Vad som händer nu är att Jeanette Palm tar över helt och hållet. Hon kommer att sätta sin egen prägel på Bokhemligheter, och förändringarna sker efter hand under hösten. Bloggen kommer antagligen att uppdateras oftare, eftersom Jeanette har många nya och spännande idéer. Men dem får hon berätta om själv!

Ni är välkomna att följa mig på www.asaohnell.com.

Och naturligtvis fortsätter ni att följa Bokhemligheter som kommer att bli en riktigt bra barn- och ungdomsbokblogg!

Åsa Öhnell