Myran och gåtorna
Jag har läst en bok för 6-9 år som omväxling, Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson, som är den andra boken om Myran (Raben & Sjögren 2017). Man skulle kunna säga att jag fick den av misstag, för jag recenserar oftast för äldre barn och ungdomar, men det är jag glad för. De coola svartvita illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.

Myran är sju år och kan läsa. Det är praktiskt för då förstår han skyltar med hemliga meddelanden som inte småbarn ska fatta: ”Kexchoklad halva priset. Sandas ej vintertid. Sådana saker” (sidan 5). Han älskar gåtor och dessa löper som en röd tråd mellan sidorna, och vi får svaret på alla utom en, som jag blev tvungen att googla.

Myrans föräldrar är skilda, så han får vara hos dem varannan vecka. Det går bra men han längtar ändå efter mamma när han är hos pappa och tvärtom. Och Ludde, hans älskade katt, som bara bor hos pappa. För mamma är allergisk så Ludde kan inte följa med till henne. Plötsligt börjar mamma hålla på ovanligt mycket med sin mobil. Dessutom vill hon gå till simhallen fast att hon tycker att simbassänger är äckliga. ”Det är lite konstigt” (sidan 27). Snart visar det sig att hon är kär i Jesper, som är badvakt och arbetar i simhallen. På sätt och vis är det bra att mamma är kär för då svarar hon ja på nästan allting som Myran frågar. Dessutom ”verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan” (sidan 41). Och Jesper är snäll så Myran gillar honom, egentligen, fast det låtsas han inte om för då kanske pappa blir ledsen. Det är jobbigt att pappa är ensam.

I skolan är Myran mest med bästisen Henny. Efter lunch en dag sitter de och äter sura efterrättsäpplen uppe på Stora stenen. Elaka Felicia (Myrans ärkefiende) och några till jagar varandra i en larvig pusslek och ropar ”tut-tut tut-tut” som en ambulans. Eva kommer fram till stenen och undrar om de vill vara med. Hon är väldigt snabb och springer så mycket att glasögonen sitter snett. Myran älskar att springa så han säger ja. Han är inte särskilt orolig att han ska bli pussad, för han är snabbast i klassen. Förvånad märker han snart att Eva är precis bakom honom. Är hon snabbare än honom? Men Eva är också bra på att hjula och snurra varv på varv på stången i sandlådan och dessutom gillar hon gåtor. Myran börjar spana lite efter Eva, med sin lila jacka. Inte för att han är kär eller så. Hur vet man det, förresten?

Myran är en charmig liten kille som som jag gillar från första stund. Det blir stundtals känslosamt för honom, som när hans katt kommer bort, när han gör något dumt mot Felicia och ångrar sig efteråt. Eller när han tänker på att pappa är ensam, medan mamma har Jesper och får skriva upp +1 efter sitt namn på antalet deltagare till klassens luciatåg med fika.

Det är så mitt i prick med alla tankar och funderingar hos denna mysiga sjuåring. Det är roligt berättat men här finns även partier med allvarliga undertoner. För vardagens små händelser kan vara väl så dramatiska och röra upp många känslor. Det är dock humorn som är det mest slående i denna underbara bok som man blir härligt varm i magen av.

Här kan du köpa Myran och gåtorna:

Adlibris

Bokus

 

Annonser