Om böcker för barn och ungdom

Sommartider, hej hej!

IMG_2124
Hej alla bokälskare!

Nu tar jag lite sommarlov och återkommer inte med en ny recension förrän om tidigast en månad. Lägg er i hängmattan, i solstolen eller på stranden och läs, läs, läs! Det tänker jag göra.

Jag önskar alla mina läsare en riktigt härlig fortsättning på sommaren!

Glada semesterhälsningar

Jeanette och Bokhemligheter

Annonser

Handbok för Superhjältar av Elias och Agnes Våhlund

handbok-for-superhjaltar-del-1-handboken

Handbok för superhjältar är den första boken av fyra om superhjälten Lisa av Elias och Agnes Våhlund, utgiven på Rabén & Sjögren 2017. Det är en seriebok med läckra och fantasifulla illustrationer på vartenda uppslag och den är späckad med action.

Lisa är nio år och har precis flyttat till sin mormor i Rosenhill, en ny stad där hon ska bo medan mamma arbetar utomlands i några månader. I den nya skolan blir Lisa dessvärre mobbad av tre stöddiga killar, som jagar henne varje dag. De knuffas och slåss och säger elaka saker. De är både större, starkare och snabbare än henne, så det är inte lätt att komma undan dem. Men Lisa har ett särskilt ställe som hon flyr till – biblioteket.

En dag när hon har sprungit in och gömt sig i sin egen lilla hörna bland rader av bokhyllor får hon syn på den, underst i en hylla. Det är en bok, som är så röd att den verkar vara självlysande. Den lockar på henne med sitt röda sken och hon blir som förtrollad av den. När hon kommer närmare, så att hon kan läsa vad det står på den, blir hon ännu mer övertygad om att boken är menad för henne. På boken står ”Handbok för Superhjältar” och den manar liksom på Lisa att ta upp den och bläddra i den. Gissa om hon blir förvånad när hon inser att boken beskriver hur man kan öva upp 101 förmågor för att bli en superhjälte! Det är ju precis vad hon behöver!

Praktiskt nog visar sig bibliotekarien vara Lisas mormors syster Caroline och hon hjälper henne att låna hem boken. Men visst är det märkligt att den inte finns med i registret över böcker? ”Det är precis som om den inte finns”, säger Caroline (sidan 23). Vad är det för en spännande bok Lisa har hittat?

Lisa övar och övar och lär sig den ena förmågan efter den andra. Superbra slagsmålsteknik till exempel och förmågan att sväva och flyga runt överallt. Hon är enveten och har ett varmt hjärta som klappar för dem som råkar illa ut, precis som hon själv har gjort. Och precis som det står på Rabén & Sjögrens hemsida, är hon ett slags modern Pippi Långstrump med superkrafter. Den röda pyjamasen från mormor blir en perfekt superhjältedräkt, liksom slipsen hon täcker ögonen med så att hon blir oigenkännlig och mystisk – hennes identitet måste förbli hemlig. Hur ska det gå i skolan? Kan de nya superhjältekrafterna vara till någon hjälp mot hennes mobbare? Givetvis finns det även riktiga skurkar med i handlingen och Lisa får rycka in när en person blir rånad. Men klarar hon det, hon som bara är en nybörjarhjälte?

En grej jag lade märke till på bilderna är att barnen i skolan bär skoluniform, som de gör i Storbritannien eller USA. Kjol, skjorta och slips har Lisa på sig, och de andra har också uniform. Jag tänker att detta kanske är en smart blinkning till dessa länder, ett sätt att nå läsare här också så småningom, kanske? Även skolbyggnaden ser mer amerikansk ut i min ögon än våra typiskt svenska skolor.

Handbok för Superhjältar är en bok full av action och roliga scener och Elias text matchas perfekt av de snygga mangaliknande illustrationerna, som Agnes gjort. Det är befriande att läsa om en tuff liten tjej som tröttnar på hur hon blir behandlad och gör vad hon måste; hon står upp mot sina mobbare. Längst bak i boken finns numret till BRIS efter en kort text om mobbning. Därefter kommer ett par sidor med ”Lisas anteckningar och dagbok”, handskrivna med teckningar. Sådana roliga detaljer gillar jag! Det är något av en cliffhanger i slutet av denna första del och därmed upplagt för en spännande fortsättning. Del två kommer inom kort, Röda Masken.

Här kan du köpa Handbok för Superhjältar, del 1: Handboken:

Adlibris

Bokus

Stenkistan av Annika Widholm

Stenkistan

 

Stenkistan av Annika Widholm är utgiven på Bokförlaget Hegas (2017) och är ett spännande och välskrivet mysterium för barn i åldern 9-12. Den har en snygg och lockande framsida och ett antal svartvita illustrationer inuti texten, alla gjorda av Lucas Svedberg. Boken har fyra markeringar av fem på Hegas-nivån vilket innebär att den är bland de ”svårare” böckerna, och den ställer högre krav på läsarens ordförråd och grammatik. Boken är på 132 sidor, vilket är en ganska lång bok i den här kategorin. Visst känns den lättläst för mig som vuxen, men hade jag inte vetat om det, skulle jag inte ha tänkt tanken ens att den var ”särskilt lättläst”. Den är som vilken bok som helst, ifall nu någon funderar, och om barn/ungdomar som inte behöver specifikt ”lättlästa” böcker blir intresserade, kan jag varmt rekommendera den.

En dag i början av sommarlovet hittar Lukas en sten i en grop i skogen. Den är vit, slät och rund. När han håller i den får han för sig att det är en dödskalle – två tomma hålor gapar mot honom och lite uppskrämd kastar han iväg den. Men det är något som lockar med den, trots allt. Kan han ha sett fel? Lukas önskar att hans bästa vän Jenna hade varit med, hon är bra på sånt här, och bestämmer sig för att ta med stenen och visa henne.

På väg hem upptäcker han ett hus som ligger för sig själv i skogen, inte långt från gropen. Det ser ut som en jaktstuga. Han blir nyfiken och går närmare. Vem är det som bor här? Vad är det för gamla tidningar som någon har sparat i en byrålåda? Han hittar artiklar om en ung flicka som försvann för länge sedan under mystiska omständigheter. Vem var hon? Plötsligt hör han ljudet av steg utanför stugan. Ska han hinna undan?

Det här är inte bara ett spännande deckare där Lukas försöker hitta svaren på gåtan om dödskallen och flickan som försvann, utan det är också en berättelse om den första pirriga kärleken. Lukas upptäcker att bästa kompisen Jenna betyder mer för honom än han tidigare insett. Är han kär i henne? Samtidigt viskas det om att populära Felicia gillar honom. Hennes kompis är ihop med Lukas kompis, då skulle de ju kunna vara tillsammans alla fyra. Hur ska Lukas göra? Och är det Felicia eller Jenna som han är kär i – egentligen?

En kul tråd är att Lukas föräldrar är ute och reser och därför har hans mormor flyttat in. Hon är inte vare sig en typisk bullmormor eller någon höjdare på att laga mat, utan  ligger antingen och sover på soffan eller kör som en biltjuv. Avsnitten med henne är humoristiska.

Stenkistan är en nervpirrande och genomtänkt historia som tar oss många årtionden tillbaka i tiden för att lösa ett mysterium. Det finns flera trådar som Widholm knyter ihop fint i en överraskande upplösning. En perfekt bok för den som tycker om att det händer saker hela tiden och inte skräms av en dödskalle eller två!

Här kan du köpa Stenkistan:

Adlibris

Bokus

Bokförlaget Hegas

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Korpgudinnan

Den sista delen i trilogin Sagan om Turid heter Korpgudinnan och utkom 2016 (Berghs förlag). Jag har redan recenserat de föregående två här på Bokhemligheter, se länkar nedan, och imponeras även nu av Östnäs’ språk, som är kargt och precist, lite korthugget. Jag som oftast själv broderar ut och vräker på – väl mycket ibland kan tyckas – njuter av att läsa texter av någon som har förmågan att säga mycket med bara några få ord. Men det är handlingen, den spännande berättelsen om Turids inre och yttre resa, som fascinerar. ”Att resa är ingenting som tar slut. Allt är en resa, en övergång”, säger Turid (sidan 14). Det här är läsarens sista resa med Turid.

Mitt under Turids och Frodes bröllopsfest kommer bud att varjagerna närmar sig Ribe i Danmark, där de befinner sig, och det är dags att förbereda sig för krig igen. Då behöver Frodes far Harald sin kusin Torkels krigare för att kämpa mot varjagerna. Fadern säger sig kunna undvara Frode och Turid och han skickar iväg de båda nygifta mot Dyflin för att hämta förstärkning. Harald är en vidrig person som favoriserar vissa av sina barn och de som inte är gjorda för kraftmätningar och krig duger inte i hans ögon. Jag knyter handen av ilska när jag läser. Men brudparet är snarare glada att få ge sig av och reser snart med en ynklig skara män mot det som idag är Irland, handelsplatsen Dyflin (nuvarande Dublin). På den sjätte dagen siktar de Irland.

Turid utvecklas under resans gång och lär sig nya saker, både om sig själv och andra. Hon och Frode bor en tid i ett kloster, med nunnor som tillber Vite Krist. Men Turids gudinna Freja har ingen plats där. Detta är slutet på vikingatiden och kristendomen har börjat sitt intåg. Turid känner sig inte hemma här. Och hennes resa är heller inte slut ännu, utan hon måste resa vidare, och söka ett nytt liv i en ny tillvaro, ett annat land.

Givetvis kan man dra paralleller till dagens flyktingström här. Många tvingas fly från sina hemländer och försöka skapa sig ett nytt liv. Men det är inte lätt att anpassa sig till det nya landet. Det är nya förutsättningar: ett nytt språk, nya seder och bruk – kort sagt ett nytt liv. Detta får Turid och hennes make uppleva.

Det är spänning både genom den andliga vandring och utveckling som Turid gör och den fysiska resa som hon ger sig ut på, mot Världens ände. Och det blir både med- och motgångar. Berättelsen är gripande på flera ställen och alla lärorika fakta om den här tiden ger mig som läsare mycket stor behållning. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle tycka att det var så här spännande med vikingatiden! Det finns även här en karta i inledningen och en ordlista i slutet, för den som vill ha extra koll.

Slutet är vemodigt och vackert och jag kan inte hejda tårarna. Trots att jag blir så gripen att jag gråter, är det ändå det bästa slut jag kan tänka mig och det är definitivt. Det finns inte någon öppning till en fjärde bok. Det ska därför bli roligt att se vad Elisabeth Östnäs hittar på i fortsättningen.

Här kan du läsa mina recensioner om de två föregående böckerna:

Sagan om Turid – Kungadottern

Sagan om Turid – Krigstid

Här kan du köpa Sagan om Turid – Korpgudinnan:

Adlibris

Bokus

Spännande lättlästa böcker från Bokförlaget Hegas

 

Mysteriet med smitarna

Den femte boken i Torsten Bengtssons serie SPLEJ heter Mysteriet med smitarna (Hegas, 2017).  Den är fint illustrerad av Katarina Strömgård, och har både stora och små bilder texten igenom. Praktiskt nog har Hegas ett system med markeringar för de olika svårighetsnivåer som de erbjuder, från 1-5 punkter. Här är Hegas-nivån tre punkter, berättelsen har 80 sidor och vänder sig till barn från 9 år.

Mysteriet med smitarna är den första boken som jag läser i serien om de fyra vännerna i SPLEJ. Men eftersom det är fristående mysterier, kommer jag in i den utan problem. Läsaren förstår också snart vad förkortningen i titeln står för. Berättaren Peo förklarar att hans gäng brukar hålla till i en liten kolonistuga, som tillhörde hans mormor som nu är död. Där har de en studio och spelar in egna program till sin tevekanal. Sedan lägger de ut programmen på nätet.

En kväll följer Peo med sin bästa kompis Jamal till moskén, där det är bön och mycket folk. När alla andra har gått hem känns det lite läskigt i den mörka byggnaden. Jamals pappa låser och larmar. Han berättar att de ändå redan har haft fyra inbrott i år. Larmet verkar inte hjälpa, för polisen hinner inte dit i alla fall. Peo tänker att det inte finns så mycket att stjäla i en moské men Jamals pappa förklarar att de inte stjäl, utan i första hand förstör inne i moskén, och kladdar på väggarna. När Peo och Jamal cyklar hemåt i mörkret, kommer en bil med släp emot dem med hög fart. Bilen bromsar men släpet får sladd och träffar Jamal, som flyger upp i luften och blir liggande på marken. Sedan smiter föraren med bilen! Rädd och orolig rusar Peo fram till Jamal. Hans panna är våt av blod. Är han död?

Det här blir ett fall för SPLEJ. Medan Jamal ligger på sjukhus nystar de andra tre i mysteriet. Peo börjar minnas detaljer från olyckan och snart har de kommit på något. Finns det ett samband mellan olyckan och inbrotten? De hjälps åt att leta information för att kunna lösa gåtan i studion allihop, Peo, Lollo, Ester och Jamal.

Handlingen i Mysteriet med smitarna är väldigt aktuell och tar upp viktiga frågor. Den kretsar kring främlingsfientlighet och rädslan för det annorlunda, som Jamals moské. Den är spännande och angelägen att läsa och diskutera i skolklasser. Torsten Bengtsson har skrivit drygt 75 böcker som getts ut på olika förlag, många av dem på Hegas, så han vet vad han gör. Han har skapat fina och trovärdiga karaktärer av olika kön och etnisk tillhörighet, vilket gör kompisgänget dynamiskt och läsningen spännande. Det är nervkittlande händelser som avlöser varandra, bra dialog och högt tempo.

Vem bryr sig

 

När det gäller Camilla Jönssons Vem bryr sig (Hegas 2017) lockas jag både av den kaxiga titeln och det fräcka omslaget, som är gjort av Leon Remstedt. Det finns inga bilder inuti texten. Det här är en bok med fyra punkter ifyllda, vilket innebär att den ställer högre krav på förkunskaper om ordförråd och grammatik. Läsaren beräknas också lära sig några svåra ord under läsningens gång. Hegas böcker är alltid relativt långa och Vem bryr sig  har 113 sidor. Den känns inte ”lättläst” i den vanliga bemärkelsen, som man skulle kunna tro, utan som en helt ”vanlig” bok – bara ovanligt bra! I inledningen finns en innehållsförteckning som underlättar för den som gillar att ha koll. Stort typsnitt i rubrikerna ser snyggt och tydligt ut. Den rekommenderade åldern är från 13 år.

Vem bryr sig handlar om femtonåriga Isak som flyttar till en ny lägenhet med sin pappa och måste börja i en ny skola. Där märker han snart att allt inte står rätt till. Ett gäng killar styr och ställer som de vill. De knuffas och slåss och sätter skräck i resten av eleverna på skolan utan att någon vågar säga ifrån. Ledaren Sigge, som alla är rädda för, mobbar framförallt en person, Tova i Isaks klass. Även Isaks nya kompis Ali verkar bara stillsamt acceptera hur Sigge får de andra i klassen att dansa efter sin pipa. Han säger: ”Ett tips bara. Jävlas inte med Sigge. Han tar det inte så bra” (sidan 35-36). Isak blir överrumplad av hur Sigge och de andra behandlar Tova, det skaver i honom när han bevittnar den makt som Sigge har. Han är riktigt obehaglig. Inte heller Isak gör något för att stå upp för henne och säga ifrån. Eller gör han det?

Isak hamnar i en svår sits när han som ny försöker ta itu med klassens gamla problem som ingen annan har vågat röra. Men det visar hur modig och stark han är, ett föredöme och någon att se upp till. Isak berättar i förstaperson vilket gör det hela personligt. Han känns som en trovärdig och bra huvudperson, som det är lätt att tycka om.

Även i den här boken är det alltså viktiga frågor tas upp. Vems ansvar är det att säga ifrån om mobbning och hur gör man det bäst? Samtidigt som det här är en berättelse om mobbning i första hand, smyger det sig in en liten pirrig kärlekskänsla i en tråd som löper parallellt med huvudhandlingen. Det är fint skrivet.

Här kan ni köpa lättlästa böcker från Bokförlaget Hegas:

Adlibris

Bokus

Bokförlaget Hegas AB

 

Hallahem – Staden under berget av Susanne Trydal och Daniel Åhlin

 

Hallahem staden under berget

 

Nu har jag äntligen läst ut Hallahem – staden under berget av Susanne Trydal och Daniel Åhlin (Hoi förlag, 2015). Jag hade tänkt recensera den för ungefär ett år sedan men jag tappade bort boken på en buss innan jag hann läsa ut den. Nu är det gjort! Det här är den första berättelsen i en trilogi. Det vackra omslaget känns läckert att hålla i, är tygliknande och har spännande illustrationer. Dessutom är boken tryckt i ett lite annorlunda, mer kvadratiskt format. Det finns en karta över Hallahem på pärmens insida som hjälper till att skapa förståelse för den här nya världen.

Tilda är tolv år gammal och bor i en vanlig svensk småstad i Norrland. Hon har aldrig känt sig riktigt hemma i den vanliga skolan utan hon trivs bäst ute i skogen där hon kan springa fort, sitta och dagdrömma och känna sig fri. Det verkar nästan som om hon har en speciell kontakt med djur också. Hennes bästa kompis Linnea, som hon var oskiljaktig ifrån tidigare, har börjat intressera sig för smink och killar och nu när de ska börja högstadiet är Linnea alltmer med Alma. Tilda känner att hon och Linnea inte har så mycket gemensamt längre, men det gör ingenting. De är fortfarande kompisar även om de inte länge är bästisar. Tilda har även sin fina katt Kyssen och hon älskar att sitta och måla. Hennes nya bildfröken verkar trevlig och intresserar sig för henne. Ganska snart får läsaren en känsla av att hon döljer något …

Torun är också tolv år gammal men bor i den hemliga staden under berget, Hallahem, inte långt ifrån Tildas samhälle ovan jord. Hon är liten och inte alls lika bra på att klättra i träd eller springa fort som de andra barnen. Inte heller hittar hon lika bra som dem och hon känner sig också annorlunda. Hennes mamma varnar henne till och med och säger att hon inte får gå ensam i skogen. Toruns bästa vän Auda är hennes motsats. Hon är en tuff och nyfiken tjej, som är riktigt äventyrslysten och gärna struntar i regler och gör saker som hon egentligen inte får. Hon klättrar jättebra, springer snabbt och har ett väl utvecklat mörkerseende. Torun hinner inte med henne ute i skogen.

En dag korsas Tildas och Toruns vägar. Torun och Auda i Hallahem får veta att en stor fara hotar hela deras värld och den enda som skulle kunna hjälpa dem är en okänd flicka i staden – Tilda. De ger sig av genom skogen för att söka rätt på flickan och be henne om hjälp. Nu börjar en kamp mot klockan och det är mycket som står på spel. Men hur ska de lyckas?

Det är en häftig värld som Trydal och Åhlin har skapat. Det är särskilt intressant med Hallahem, den gamla världen under berget. De barnen lever ett helt annat liv än det som Tilda och de andra barnen gör ovan jord. Helt avskilda från vårt moderna samhälle, utan den tekniska utvecklingen och alla bekvämligheter vi har i vår vardag, har de en till synes enkel tillvaro. Det känns som en riktig utmaning att skapa denna värld, och det är imponerande gjort.

Tonen är träffsäker och trovärdig, dialogen känns äkta och som helhet gillar jag berättelsen och berättarrösten. Båda flickorna är sympatiska och mysiga. Dessutom är övriga personer i handlingen också lätta att tycka om. Det enda jag i så fall saknar är en person som skulle göra livet surt för byborna och de båda flickorna. Det kunde gärna ha fått vara lite mer nervkittlande – det hade inte varit dumt med en Voldemort-liknande karaktär, en skurk, som smög omkring i bergsskrevorna och lurade. Det är aningen tillrättalagt. Dock är det en härlig värld som jag ser fram emot att läsa mer av så småningom, och böckerna står redan och väntar i hyllan. Jag rekommenderar den här fina serien till alla äventyrslystna barn i åldern 9-12 och där omkring.

Här kan du köpa Hallahem – Staden under berget:

Adlibris

Bokus

 

Trollkarlens arvinge av Ida Öhnell

trollkarlens arvinge

Trollkarlens arvinge av Ida Öhnell (Ida Öhnell förlag 2016) är den första egenutgivna bok jag har valt att recensera här på Bokhemligheter. Den är häftad och på omslaget finns två olika, väldigt läckra illustrationer gjorda av författaren själv, som inte bara skriver utan också illustrerar på uppdrag. Jag gillar framsidan, som är mycket snygg. Dessutom är titeln lockande.

Trollkarlens arvinge är en intrikat och välkomponerad historia som leder tankarna åt flera håll, bland annat åt Harry Potters. Det handlar om syskonen Stella och Jacob Zenithar, som har vuxit upp utan sin pappa hos en moster sedan modern dog. När fadern Joso skickar efter sina två barn förändras livet helt för syskonen. Då är Stella sjutton år och Jacob femton.

Öhnell tar med läsaren på en spännande resa som börjar i vår vanliga värld, för att strax flyttas över till en plats som kallas Aurgård och inte ligger längre bort än att man kan färdas dit med bil. Där finns en helt ny värld, för oss såväl som för Stella och Jacob. Det är lustigt att slottet de bor på och vissa andra detaljer, som rustningar och vapen, är gammaldags och verkar höra hemma i forna tiders riddarsagor, medan andra detaljer placerar Zenithars borg och Aurgård i nutiden, med konserter och rockklubbar.

Både Jacob och Stella tycker att det blir en häftig nystart på tillvaron när de kommer till sitt nya hem. Särskilt Jacob välkomnar förändringen eftersom han mobbas i skolan. De har från början varken någon aning om vilken värld de har hamnat i eller att deras far är en stor trollkarl. Men ganska snart efter ankomsten upptäcker de förstås detta liksom att allt inte står rätt till i den här världen. De inser också att det inte är så enkelt att vara arvingar till den störste trollkarlen. Det pågår strider mellan olika trollkarlssläkter och syskonen Zenithar vet inte vem de kan lita på. Hur är det med Joso Zenithar egentligen? Är han den pålitlige och snälle far som Stella hoppas på?

Stella är en klok ung dam som tar parti för de svagare – dem som de finare, rikare och bättre ansedda familjerna ser ner på. Hon går sin egen väg. Hon är sympatisk och lätt att tycka om och får genast nya vänner på skolan. När Villi kommer in i skolans matsal klädd i svart, med ett stort lockigt hårtrassel och sotade ögon, tittar Stella lite extra. Hon får höra att han arbetar på Draknästet, en rockbar i Torshem, som ägs av den mystiske Sabbana. Det är han som leder rebellerna mot Stellas far och den styrande makten. Kan det vara farligt för Stella att umgås med Villi och de andra som går till Draknästet?

Vissa magiska detaljer och företeelser får mig direkt att tänka på andra berättelser. Men helt unik är det kanske svårt att vara idag? Hur som helst fascineras jag av Öhnells fiffiga och lekfulla fantasi. Det är möjligen lite spretigt i inledningen när vi får vara med både i den vanliga skolan hemma, den nya världens skola och på slottet, men det tar sig. Det mer vardagliga livet med skolan och kompisar försvinner något i raden av andra händelser, men om detta är en serie kommer sådant kanske tillbaka i följande delar? Jag upplever det som att efter en något trevande första del, blir den andra hälften riktigt bra och jag rycks så småningom med i handlingen.

De korta rubrikerna sammanfattar fint respektive kapitels handling, som till exempel Zenithars borg, Draknästet och Bal på Hallsten. Hela miljön är fängslande och trovärdig, jag ser den framför mig när jag läser. Alla egennamn i berättelsen är vackra och fantasifulla, speciellt platserna. Vad sägs om Dimhölje slott? Eller Nordhall, Vangårda, Torshall – alla dessa gör mig barnsligt förtjust. Men även personers namn är fint uttänkta. Den enda som enligt mig inte riktigt passar in är Herr Brödlös, vars namn på ett märkligt sätt skiljer sig från övriga mer magiskt klingande namn. Eftersom jag inte är en van läsare av fantasy, är jag inte bekant med eventuella likheter med namnen i andra serier. För mig låter därför Öhnells skapelser mycket fantasieggande. I inledningen av berättelsen finns en karta av Aurgård avritad, vilket underlättar förståelsen för hur platserna ser ut. Det är både roligt och bra att kunna följa med i händelserna på kartan. Detta är en lovande debut, vars handling känns spännande, intressant och lockar till fortsatt läsning.

Här kan du köpa Trollkarlens arvinge:

Adlibris

Bokus