Bakgrunden till Sofia Hedmans bok Kära dagbok (jag hatar dig) är en tung och mycket sorglig historia (Kikkuli förlag 2015). Den utgår från författarens dotter Tammis dikter, som familjen fann efter att hon tagit sitt liv 2009. Tammi var då bara 16 år. Kära dagbok (jag hatar dig) är en berättelse som baserats löst på innehållet och inspirerats av känslan i dessa dikter, som Tammi förmodligen skrev när hon var 11-13 år. För övrigt är berättelsen fiktiv och skriven i förstaperson med ett ”jag” som vi aldrig får veta namnet på. Detta är symboliskt och gör det lättare för alla att identifiera sig med henne. Jag tänker att det är ett genomtänkt drag av Hedman.
För tre år sedan dog jagets pappa och 12-årige storebror i en bilolycka. De körde rakt in i ett träd. Det här har givetvis satt sina spår i både jaget och hennes mamma. Mamman dricker mycket vin och är fullkomligt uppslukad av sorg och självömkan och ägnar inte många minuter per dag åt dottern. Dessutom prioriterar hon den nye pojkvännen Daniel framför dottern. Så jaget är en ensam tjej, både i skolan och hemma, utan vare sig vänner att plugga och ha kul med eller en stöttande förälder prata om jobbiga saker med. I skolan är det också jobbigt. Mest är det Sebbe som knuffar och psykar henne, men det är även indirekt mobbning av det coola tjejgänget i klassen. Det är Nikki som leder gänget, där jagets före detta bästa kompis Janna numera har en självklar plats. Elaka kommentarer som viskas lite för högt är jaget van vid, men det gör inte desto mindre ont för det. Det finns emellertid en lärare på skolan som bryr sig; engelskläraren Thomas. Han ser att hon inte mår bra och erbjuder henne sin hjälp. Hon har fått telefonnumret av honom och han uppmuntrar henne att ta kontakt. Ska hon våga ringa honom? Det är svårt att tala om hur man mår, när man knappt vet själv. Vilken tur att hon skriver i dagboken i alla fall. Dagboken som hon fick i födelsedagspresent när hon fyllde tretton, dagboken som hon hatar.
Huvudpersonens tankar är mogna och kloka och känns rätt i tonen för hennes ålder. Jag gillar henne! Det enda jag kan opponera mig emot är att jag tycker att hon kunde säga ifrån, att hon kunde berätta för någon, men det är väl det som är dilemmat.
Jag tycker att berättelsen är spännande med ett intressant driv redan från början och den växer och blir bättre och bättre. På slutet är det riktigt gripande och jag blir rörd. Den slutar inte riktigt som jag hade förväntat mig, vilket delvis var det som gjorde mig rörd och berörd. Jag kan varmt rekommendera den här boken, tror att den vore toppen att ha som gemensam läsebok i en klass och som diskussionsunderlag.
Här kan du köpa Kära dagbok (jag hatar dig):
Bokhemligheter 