03683_Chokladtoppar-och-vatteljus_8468

Magisk realism verkar vara Ingrid Jönssons specialitet. Chokladtoppar och vätteljus (Beta Pedagog 2015) är hennes andra bok i den genren och den vänder sig, som den förra, till barn i åldern 9-12 år. Har man som jag förlovat sig nere vid Brösarps backar och tillbringat en helg i den härliga miljön, blir det extra trevligt att läsa Ingrid Jönssons berättelse, som tilldrar sig i den trakten. Det fantastiska omslaget är gjort av Marta Leonhardt.

11-åriga Svante bor varannan vecka i Backaröd i Skåne med mamma och hennes nya sambo Åke och varannan hos pappa i det vanliga huset i Emforsen. Det är jobbigt att packa väskan och flytta varje vecka, och Svante hoppas att hans föräldrar ska bli tillsammans igen. Jag kan sätta mig in i hans ångest över att byta familj och skola varannan vecka och klumpen av oro i magen tror jag att många kan relatera till. Texten har flera parallella handlingar och att vara skilsmässobarn är bara en av dem.

När berättelsen börjar är Svante är mest för sig själv och han är retad av flera killar i klassen. Men där finns också Alva som visar sig vara en kul tjej med samma intressen som han och som dessutom törs säga ifrån till mobbarna. Det är de här två som sedan hamnar i ett magiskt äventyr med en spännande tidsresa.

Det hela börjar med att klassens lärare blir sjuk och de får en vikarie, Sonny. Han är väldigt intresserad av naturväsen och folktro och ägnar varje lektion åt att undervisa om detta. Är det något skumt med den där Sonny, som talar konstigt och lufsar runt i gammaldags kläder? Vem är vätteflickan Embla som dyker upp och vad är det för viktigt uppdrag hon har fått? Kan Svante och Alva hjälpa henne att lyckas med detta?

Gestaltningen av Svante är finstämd och känns trovärdig. Jönssons språk är vackert och jag måste citera några meningar som jag tycker om:

”Svantes skrik slungas ut i nattrymden. Tiden stannar. Han är ett enda vidöppet sår. Benen viker sig och han faller baklänges in i ett björnbärssnår. Himlen ovanför honom är svart och oändlig” (sidan 179).

Jönsson kan sin historia och det är häftigt att resa i tiden men jag måste erkänna att det jag faller mest för är gestaltningen av Svante. Tempot är lätt sävligt och den magiska delen av berättelsen fångar mig inte riktigt så mycket som jag skulle önska.

Här kan du köpa Chokladtoppar och vätteljus:

Beta Pedagog

Adlibris

Bokus

Annonser