Dolda tecken

I början av året läste jag Emma Asklings debut Det övergivna huset, som jag gav högt betyg. Därför var det med intresse (och kanske höga förväntningar) som jag tog mig an Dolda tecken (Idus förlag 2015). Det här är en helt annan historia. En fristående berättelse eller möjligen den första i en serie? Det får framtiden visa.

Fabian är besviken! Det blir inte någon skidresa till Åre på sportlovet med kompisen Måns och hans familj, som det brukar. Förmodligen blir det hans värsta sportlov någonsin. Hans pappa har just fått ärva ett gammalt hus av en avlägsen släkting, Villa Fridhem, och föräldrarna har bestämt sig för att använda lovet till att renovera det. Men inte nog med det: De har bjudit med sig Julia, den nya tjejen i klassen, som Fabian aldrig ens har pratat med. Hur schysst är det att tvinga ihop honom med någon han inte känner, som dessutom är en tjej? Julia är inte heller direkt cool, utan har för korta byxor, noppiga tröjor och går omkring i gymnastikskor trots att det är vinter. Så tänker Fabian från början, och dömer henne efter utsidan. Men kanske kan han att ändra sig när han lär känna Julia och förstår hur hon har det?

Redan när de kommer börjar det hända märkliga saker i huset. Saker som inte går att förklara. Någon knackar på fönstret högst upp i huset, en gammal radio utan batterier börjar spraka och plötsligt hörs en röst. Eller är det bara inbillning? Dessutom hittar de underliga markeringar i huset, klottrade på väggar och möbler. Men vad ska de överkryssade fredsmärkena betyda? Och vad är det för en fågel som dyker upp lite då och då? Spökar det i Villa Fridhem?

Ganska snart förstår läsaren att Fabian är en snäll kille och betydligt mindre kaxig än sin bästa vän Måns. Han är klok och eftertänksam och bjuder på sig själv när han medger att han är mörkrädd: ”Mörker var bland det värsta jag visste” (sidan 33). Julia visar sig vara tuff när det gäller. Hon muntrar Fabian och stöttar när mörker och olustiga platser skrämmer honom.

Det är tolvåriga Fabian som berättar rakt och ärligt och utan krusiduller i ett bra tempo. Jag gillar både Fabians och Julias personligheter, båda två är trovärdiga. Det är lagom läskigt och spännande med den historiska kopplingen till Finska vinterkriget.

Det vore kul att följa dem på nya äventyr.

Här kan du köpa Dolda tecken:

Idus förlag

Adlibris

Bokus

Annonser