EN%20PSE%20GRN%20VIND%202-200x307Det här blir andra gången jag recenserar en översatt bok på Bokhemligheter. Den heter En påse grön vind och är skriven av tyska Gesine Schulz. Den utkom redan 2002 men har nu översatts till svenska och gavs ut 2012, på Liebel Litteraturförlag i Umeå. Texten är tryckt i tolv punkter och med sina 171 sidor i pocketformat känns den som en bok för läsvana. Översättare är Dorothea Liebel.

Lucy är gissningsvis tolv år gammal och bor med sin mamma någonstans i Tyskland. På första sidan förstår läsaren att planen från början var att hon skulle få resa till USA med sin mamma på sommarlovet. Detta har hon sett fram emot mycket. Men planerna ändras när mamma blir erbjuden en plats på det forskningsfartyg som hennes pojkvän Kurt ska åka ut med och då kan Lucy inte följa med. Besvikelsen är stor! Mamma kommer med olika förslag om vad Lucy skulle kunna göra istället, som ridläger i Danmark och något barnläger i Österrike (pengar verkar inte fattas, trots att mamman är ensamstående) men Lucy har bara San Francisco i tankarna. Bästa vännen Kora och hennes familj skulle gärna ha tagit Lucy med på sin semesterresa men det finns dessvärre inga fler platser kvar på planet. Till slut bestämmer mamma helt enkelt att Lucy får åka till moster Paula på Irland istället. Men de har inte träffats sedan Lucy var liten och hon känner inte henne! Däremot har hon hört sin mamma säga både det ena och andra om mostern. Hur hemsk och långtråkig ska den här sommaren bli? Är hon så fattig och bohemisk som Lucys mamma påstår?

När Lucy anländer till Irland väntar moster Paula och grannen Corrigan, som tar dem hem till Green Wind Cottage. Hon älskar genast sitt lilla rum med snedtak och utsikt över havet och snart hittar hon nya vänner. Kanske blir den här sommaren rolig ändå?

Mamman gestaltas som strikt, egotrippad och petig, vilket till exempel visar sig när hon rättar Lucy när hon säger ”Va?” och ber henne säga ”Hur sa?” istället. Vem säger så nu för tiden? Det lät ålderdomligt redan när jag var barn och jag tycker det är ett märkligt ordval. En risk med att översätta en så pass gammal bok (med dagens mått mätt) är att språket redan har hunnit blir förlegat. Barn och ungdomar är suveräna på att anamma nya ord och uttryck och det är viktigt att språket i dagens ungdomslitteratur speglar dagens samhälle. Både som intressant tidsmarkör och för att få läsare.

Jag tycker ändå om språket, särskilt de liknelser och bildliga uttryck som dyker upp lite här och var.  Till exempel, ”En bit bort låg grå, rundslipade klippor och såg ut som en skock trötta valrossar” (73) och ”Den gråa träbiten glänste matt, nästan silverfärgad” (113). Möjligen är det senare en aning motsägelsefullt men jag ser den där träbiten framför mig, hur den glänser matt … Det är stämningsfullt.

Berättelsen har en lång startsträcka och det tar tid innan Lucy äntligen kommer till Irland. Men när det väl börjar hända saker gillar jag texten. Känslan som dröjer sig kvar när jag har läst ut En påse grön vind är varm och mysig och får mig att fundera på en semester på Irland.

Jeanette Palm

Här kan du köpa En påse grön vind:

adlibris

bokus

Annonser