Castra_400jpg-228x228

Jag råkar vara ett stort fan av alla Harry Potter-böckerna och även andra böcker med inslag av fantasy. Därför var det med spänning som jag tog mig an Castra – Det blå stoftets magi, utgiven på Idus förlag 2014. Boken har 187 sidor utan illustrationer och texten är tryckt i ett typsnitt med ca 16 punkters storlek, vilket gör den luftig och lättläst.

Det här är ett välskrivet äventyr som tar läsaren med in i en annan värld. Var den ligger framgår inte. En kväll dyker det helt enkelt upp ett kuvert med texten ”Inbjudan” på datorskärmen hemma hos huvudpersonen Sara. Det snurrar till och plötsligt befinner hon sig märkligt nog på en annan plats än i sitt vanliga flickrum.

Sara hamnar på Castra och blir medlem i en hemlig kämpande armé, som ska ta sig an den Eviga Treenigheten: Miss Mod, Mörke Mark och Vanmäktigheten, även kallad Den Stora Likgiltigheten. Det är dessa starka och mäktiga fiender som den kvinnliga överbefälhavaren Spes, Magister Putatio och de andra Castra-krigarna har att kämpa mot i äventyret. Det gäller att försöka förhindra skurkarna från att förinta människan och jorden i dess nuvarande form. Till sin hjälp får Sara Simon, som hon faktiskt redan spanat in i skolan. Är det bäddat för lite kärlek här, kanske? Och kommer de att lyckas stoppa den grymma Miss Mod och hennes anhängare?

Detta är en välskriven berättelse och Sandgren använder ett snyggt och varierat språk. Dialogen flyter på fint och många kloka tankar om hur det står till i världen och vad som skulle kunna göras åt situationen, förklaras på ett trovärdigt sätt. Det går undan också, det finns inte många döda stunder. Syftet med äventyret i texten känns också genomtänkt och ädelt.

Men jag reagerar, om än något motvilligt, på den här lilla gruppen människor och deras väldiga uppdrag att rädda jorden. Jag får intrycket att det skulle behövts ett längre och större äventyr, och framför allt att skurkarna hade varit hemskare och verkat farligare. Det är ingen Voldemort som smyger omkring här, inte! Det är ju en sluten värld och väldigt få personer inblandade, så det känns lite som att ta sig vatten över huvudet att säga att de ska ”rädda världen”. Inte ens Harry Potter räddar världen! Möjligen går det lite för lätt att lösa mysteriet?

Jag ryser aldrig av spänning trots att situationen egentligen är hemsk och borde skapa reaktioner. Dessutom saknar jag under läsningens gång förklaring till hur livet kan gå vidare hemma i familjen utan att det väcker frågor. Undrar ingen vart Sara har tagit vägen? Andra detaljer jag har funderat på i handlingen är att den rör Eurovision Song Contest i Malmö liksom prinsessan Madeleines bröllop i Stockholm. Detta känns inte helt relevant och följs aldrig upp ordentligt.

Trots det tycker jag som sagt att det är välskrivet och bra och jag kan gott föreställa mig att personerna i målgruppen mycket väl kan tänkas nöja sig med detta. Men jag skulle med fördel se den här berättelsen byggas ut till något större, för det finns potential. Och det är spännande!

 

Jeanette Palm

 

Här kan du köpa Castra – Det blå stoftets magi:

adlibris

bokus

Idus förlag

 

Annonser