andekrigare

Jag har läst den första boken i en serie om Jona Stone och hans familj. Serien har underrubriken ”Barn till änglar” men det såg jag inte innan jag läste boken. Handlingen är väldigt spännande och som jag ser det, annorlunda. Andekrigare är nämligen en fantastisk berättelse, som delvis bygger på Bibeln.

Den trettonårige Jona är retad i skolan, bland annat för att hans lillasyster Eliza är ”smartare” än han är. Han platsar inte heller i skolans basketlag, som han hoppats så mycket på. Tränaren säger till honom att ”det finns massor av andra sporter”. Bedrövad går Jona iväg med tårarna strömmande nerför kinderna. Plötsligt poppar orden som hans pappa sagt till honom upp i huvudet på honom: ”Om du nånsin hamnar i knipa, då är det dags att be. Tro mig, du kommer att hitta en utväg”. Denna uppmaning går som en röd tråd genom hela texten, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är ett kristet förlag som ger ut en kristen bok med tydligt budskap. ”Gud, kan du hjälpa mig?” ber Jona. Han sparkar i sin bedrövelse strax därpå iväg en boll och upptäcker han att han har fått en styrka han aldrig tidigare vetat om att han ägde. Är det Gud som har lyssnat? Pappa förklarar för Jona att hans mamma är dotter till en fallen ängel. Hon är därför 50 % ängel medan Jona själv är en kvartling”, 25 % ängel. När mamma plötsligt kidnappas dagen därpå av fallna änglar, ger sig Jona och hans syster Eliza ut att söka reda på henne. Det blir ett hisnande äventyr där de måste slåss mot den Onde själv, Abaddon. Frågan är om det hjälper att Jona och Eliza får skyddsängeln Henry som sällskap på färden?

Andekrigare fångar mitt intresse från första stund och håller fast greppet ända till sista sidan. Jag gillar stämningen och persongalleriet och upplever huvudpersonen Jona som trovärdig och sympatisk, lite lagom slarvig och glömsk. Dessutom blir jag väldigt förtjust i berättelsens s k ”setting”. Trots sina i jämförelse blygsamma ca 230 sidor och det faktum att den inte är lika komplicerad, ger Andekrigare mig ändå associationer till böckerna om Harry Potter och Narnia. Miljön och de bibliska referenserna känns intressanta och nya, åtminstone för mig, i en äventyrlig barnbok som denna. Tonen är behaglig och ungdomlig. Jerel Law försöker inte ”ställa sig in” hos de yngre läsarna genom att använda modeord, eller låta en alltför slangbetonad, tillgjord ton ta över dialogen. Texten upplevs därför mer allmän. Det är en spännande och mycket välskriven berättelse.

Däremot har jag lite att invända mot översättningen från amerikanska (av Christin S. Salander), då det vid många tillfällen blir ”svengelska”. ”Sitting at the tables”, ”eating eggs” och ”drinking coffee”, har översatts till ”sittande vid borden, ätande ägg och drickande kaffe” (sidan 124). Det skulle ha låtit betydligt mer svenskt och korrekt om det hade stått ”satt vid borden, åt ägg och drack kaffe”. Översättningen kryllar av passager med denna verbform, presens particip, som är vanlig i engelskan men som inte alltid är lämplig att försvenska. Detsamma gäller ett uttryck som ”Din mamma berättade om … ” etc, när pappan talar med Jona, vilket också låter ”svengelskt”. Vi skulle nog ha sagt ”Mamma berättade om …”. Ibland förekommer onödiga upprepningar där jag själv ser tänkbara variationer utan svårighet. Men detta påverkar inte mitt intryck av författarens verk. Det blir ett högt betyg till Andekrigare och jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen!

Jeanette Palm

Här kan du köpa Andekrigare:

http://www.adlibris.com/se/bok/andekrigare-9789187411021

http://www.parlanforlag.se/barn-9-12-ar/andekrigare

http://www.bokus.com/bok/9789187411021/andekrigare/

Annonser