en-ovanlig-sommar-500x500

Som barn var jag hästtjej. Jag hängde i stallet så ofta jag kunde, jag cyklade många kilometer för att få rida, min högsta dröm var att få en egen häst – vilket jag naturligtvis inte fick – och jag läste högvis med hästböcker. De flesta var förmodligen av tvivelaktig kvalitet, översatta från engelska och utspelade sig till största delen på dimmiga hedar. Oh, vad jag drömde om dimmiga hedar och just den biten blev faktiskt verklighet när jag i stället för den sedvanliga språkresan fick åka på ridläger till Bodmin Moor i Cornwall!

Som vuxen har jag läst Pia Hagmars böcker om Klara tillsammans med mina egna barn. Och nu var det då dags för Ingen vanlig sommar, Linnéa Berglunds debutroman.

Hästböcker, liksom deckare brukar inte ha någon hög status hos recensenter. Jag kan faktiskt inte begripa varför. Böcker inom alla genrer kan vara välskrivna eller dåligt skrivna. Hästböcker fyller definitivt en funktion, liksom deckare. Jag är dessutom av den åsikten att det är bättre att barn alls läser än att man sätter en prisbelönt bok i handen på dem om de tröttnar efter sidan tre. (Därmed inte sagt att barnen tröttnar efter sidan tre i alla prisbelönta böcker!)

Linnéa Bergmans bok är nog en ganska typisk hästbok. Den utspelar sig till största delen i stallet och det är mycket beskrivningar av hästar och ridstilar. Man bör nog definitivt vara intresserad av hästar för att läsa den. Men den är välskriven, språket flyter på och även om tempot i boken är ganska lugnt, tröttnar man inte, utan vill läsa vidare. Några gånger antyds att Emelie, jagpersonen i berättelsen, har det jobbigt med sin syster som är sjuk. I slutet blir det lite mer dramatiskt när systern tvingas opereras akut. Dessutom anas en spirande kärlekshistoria med snyggingen Micke.

Jag brukar inte gilla när böcker slutar utan att vara riktigt slut, eftersom jag känner mig lurad, snuvad på konfekten. I denna bok fungerar det dock väl. Berättelsen känns avslutad och man kan sluta läsa. Samtidigt lockar det sista stycket till att fortsätta med nästa bok om man så önskar. Däremot bör man nog läsa böckerna i serien i rätt ordning.

Linnéa Berglund håller naturligtvis själv på med hästar, Westernridning närmare bestämt, och böckerna om Emelie bygger delvis på hennes egen barndom. Sex stycken är inplanerade och tvåan, Jag glömmer aldrig Pascal, släpptes nyligen. Ungdomarna i Ingen vanlig sommar är lite äldre än i de flesta hästböcker, 14 år, och karaktärerna är ganska ”vanliga” och realistiska.

Jag rekommenderar böckerna åt hästtjejer och -killar från 9 år och uppåt.

Ingen vanlig sommar finns att köpa här:

http://www.idusforlag.se/ingen_vanlig_sommar

http://www.bokus.com/bok/9789175770154/ingen-vanlig-sommar/

http://www.adlibris.com/se/bok/ingen-vanlig-sommar-9789187001673

Annonser